Just nu är jag bara så trött på allting. Jag kan inte mer än att komma hem så sätter min egen tankeverksamhet käppar i hjulen, för mig själv. Redan innan jag ens var hemma så hade jag kört över på fel bana, på fel tankebana.
Varför känns det så rätt, så fel, så allting. Varför skrev jag inte ett frågetecken efter någonting som ju är en fråga. Varför undrar jag, men frågar inte, tar inte reda på. Varför?
Igår låg jag och Albin, sida vid sida, min vän och jag. Vad skulle jag egentligen göra utan dig? Det är en fråga som jag inte borde ha satt ett frågetecken efter, varför gjorde jag det, för jag vill ju inte veta. Aldrig vill jag leva utan dig!
Anna Ternheim – Today is a good day
Hur kan någonting gå så snett, så ruskigt rakt, så skevt. Hur kan det?
Livet och mina tankar
frågor och svar som jag inte riktigt finner sammanhanget i
trots att jag älskar att filosofera,
ställa frågor för att finna dess svar
så önskar jag mig opartisk
likgiltig
just precis
nu
och lite mer
till.
Det hör inte till min vanlighet
men
om min fråga,
som jag skapat på egen hand,
ställt mig själv
och inte överhuvudtaget vet hur jag ska finna svar på
säg mig,
hur finner jag motivationen då?
Den kommer inte att kunna komma av någon annan än mig.
Säg,
hjälp mig att finna den då
kanske ändå,
om det var ett vi,
att du kunnat hjälpa
mig
Kan du?
Inte idag,
inte imorgon,
i övermorgon
och inte heller dagen efter det
att vänta och se,
att klippa banden
är lika med att driva min själ ut i mitt fysiska.
Kroppsdelar värka,
kroppsvätska,
sälta.
Nu har jag fått skriva av mig
jag tänker inte avsluta med punkt
för någon sådan är inte satt,
än
någonsin?
En mening utan punkt och en punkt utan mening.
