En julafton med de krav och förväntningar som den bär med sig.
En jul, den bitterljuva stämningen som jag skapat.
Den afton som handen blev protesen.
Tur.. otur?
Denna bitterfitta i all sin glans,
tänk om ändå jultomten fanns.
Jag kryper tillbaka in under min filt, stoppar mina minnen i min mun
som en liten karamell sugen jag den sista musten ur den, dem.
Jag gillar inte julmust.
Livet är bra oförutsägbart ibland, bra knepigt.
Det bästa var filten. Det finaste.
Tack Ebba! Tack du, tack för maten 🙂
Bildtext: ..och min lilla älskade tös också!