Isabellas blogg

Jag ska strukturera upp mitt liv, långsiktiga mål.
Det där regnet gav mig en hel del trots allt, inte bara blöta strumpor.

De där orden, våta av regnet. Alla ord i en fuktig hög, omöjliga att utskilja. Som om de flugit omkring, gömt sig, inte velat bli fångade, inte kunnat. Som om de blev tagna, på plats. Nu är det dags att låta dem torka, för att sedan sortera upp. Livet.

Precis om jag beskrev det för dig och mig. Känslan av att någonting är i behov av att rensas. Rensa luften. Den där känslan av att luften är full av spänningar, som innan ett åskväder. När åskvädret väl kommer känns det både skrämmande och skönt, få utlopp för alla sina känslor. När det är över är allt helt stilla, solen letar sig fram där mitt ibland molnen.

Precis så.

Här sitter jag med regnets alla ord, som all pollen vid kanten av alla vägar. Gul, blöt och fast. Nu har jag tagit fast orden, fått fatt i motivationen. Omvandlat den där energin.

Snart vännen ska jag åter sprudla, jag behövde bara de där orden först.

Tack! Än en gång 🙂

Be right back!

Under mitt paraply y y, bella bella 😉

Härliga sommarsol
kontra ett blött regn

Jag tar gärna och fäller ihop mitt paraply för sakens skull
för säkerhetskull
för att kunna få känna det blöta, främst i min hårbotten
kallt det kalla mot min hud
alla levande droppar
som livet
som mig
tacken blev en samling
allt på en gång i pannan
allt på en gång

Tanken slog mig
igår
och idag
och i förrgår också förresten
regnet, musiken, takten, instrument
toner av livet

När slutar man tvivla
när börjar man?
När vet man att man faktiskt funnit sig själv och inte någon annan
sig själv genom någon annan
eller någon annan i sig själv
När vet man?

Allt slog mig
verkligen
verkligheten
framtiden
presens och futurum
och dessa två tillsammans

En sommar och en tjej
med dig
jag tror jag ska skriva det där brevet till henne
till mig
för mig

Det känns alltid så mycket bättre i efterhand
vare sig det var ett tragiskt eller underbart minne
så känns det alltid så mycket bättre sedan

Främmande att livet kan kännas så passivt och sprudlande på samma gång
hur känslan kan vara så vilsen och självklar
så säker och osäker
definitivt och diffus

Äh, det kändes som om orden skulle flöda precis lika så som regnvädret just nu gör på marken utanför. Men hur kunde jag tro att något invecklat kunde bli utvecklat i något självklart..

Någonting säger mig att jag borde lära mig uttala definitionen av det definitiva i det här sammanhanget. Bubbla på, och bubbla det där vattnet till ett bubbelbad. Virvla och viska vackra saker i mitt vatten, frys in utan att frysa ut men håll dig varm.

Blås ut ljuset, men håll det brinnande. Jag såg den där lågan tändas på nytt åter och åter igen. Jag minns inte om det bara var en dröm. Det behöver inte vara så bara. Blås ut, andas in. Ironiskt nog är det precis vad det här handlar om.

Jag försöker, jag gör det. Men ibland tvivlar bara för att det inte gäller mig. Jag hatar att behöva säga det men jag älskar att.. För första ordet hatar jag någonting, men det är inte hat.

Den känsla som infinner sig i mig när jag tappar orden är den mest exakta definitionen av det mest definitiva jag kan känna just nu. Jag vet inte ens om den meningen hade något som helst korrekt i sig mer än budskapet om förvirring. Bra, i sådant fall, för det var en gång..

Vad är det första spontana som du kommer att tänka på, som du vill berätta för mig? Varför tror du att just det kom till dig? Vad var det bästa med det du just berättade? Varför? Vad var det sämsta?

När tror du att den där texten blir klar, fullständig, något så när?
Jag tar en dag i taget utan att egentligen ha tålamod till en enda. En blir två blir tre och tänk. Tänk! Sluta gnäll..

:/

den 18 maj 2010 kl. 10:35

Ibland kommer jag bara helt enkelt av mig
i all enkelhet men det försvårar mest en fortsättning
Planen var att ta tag i det
sluta finna ursäkter som jag själv alltid klagar friskt på
Du är sjuk!

Det finns inget vi
det finns inget du
det finns
Ett vi och det är du och jag i alla lägen

Oförståelsen tär
kärleken skär
djupa sår i dig
vare sig du tror att du var hård av sten
eller håller allt på en armlängds avstånd
så skär den dig
djupt
du kommer inte undan!

Jag är här för att påbörja något nytt
ta upp något gammalt
läka
nyttja
njuta
Idag ska jag ge mig sjutton på det första!

den 7 maj 2010 kl. 21:55

Repa skivan..

Jag har seriöst ingen häst längre, slog det mig

Trots allt!

Suck..

Schh

Tig!