Vi alla vet, undrar och frågar oss själva saker som vi redan har svar på. Vem var det som började?
Känslan av att inte veta vem som ger, tar emot av andra eller mig själv. Borde vi sitta ned, andas ut och sedan in. Känna efter hur det faktiskt egentligen känns. Vad som egentligen känns. Vem som känns. Vem som känner vad. Jag vet inte vilken känsla som är min.
Frustration kontra välbefinnande. En jordad tillvaro, närvaro till det fasta, med mål att sikta högt. Egentligen är det här bara ett evigt ordbajseri som försöker sortera upp allt det som snurrar.
Välkommen år 2011, jag gav inget löfte till mig, du gav inget till mig. Jag vill dock mycket, men vad spelar vilja för roll. Stor. Vilja är en vision om en framtid, att leva är nu och att göra är att färdas in i framtiden.
Om vi lever i nuet, vågar känna, erkänna, vara. Känna viljan, ta emot den, uppleva den och förvalta den. Göra det vi vill nu, så följer vi vårt hjärta i en jordad tillvaro in i framtiden.
Min tanke år 2011. Att jorda sig. Vem sade diska, städa och alla de andra plikter som vi åtar oss genom att förtjäna ett hem. Balansera upp sitt hem, sin jordningsplats, för att kunna färdas framåt, tillbaka, och fram igen utan några större svårigheter.
Strukturera upp sin vardag. Förvalta, förmedla, föröka kärlekens energier. Rör på dig, var en del av det stora, det lilla, det som vi alla är, som vi alla vet, undrar och frågas oss själva om men som vi redan har svar på. Vem var det som började?
Jag. Nu.
