Nu är batterierna laddade, äntligen, var länge sedan jag kände mig såhär mör och skön och underbart uppfylld i min kropp. Lite svett eller/och smuts blandat med gårdagens parfym luktar gott tillsammans och den där sugande känslan i magen från följderna av alkoholförtärandets i all sin glans, gör bara helgen längre än den egentligen är, känslan längre än den egentligen är.
Ett samtal för lite, ett för mycket och en saknad efter någonting som jag trodde att jag skulle få sakna men som inte gjorde någon större skillnad för mig än den medvetenhet som nu talar till mig.
Bekräftat är att det finns där, känslan av och på, för och över. Kanske skulle man (jag?) tala klarspråk någongång utan att fumla eller/och skämmas över det. Förverkliga verkligheten och sedan i nästa sekund fly bort från den. Så påtagligt avsides att förvirringen är defakto.
Nya ord, tankar, frågor, åhh..
Lusten att se, röra, så påtagligt att man nästan kan ta på känslan. Så påtagligt avlägset att nuet blivit dået och på så vis förenas de till min samling av livserfarenhet.
Jag drömde inatt. Drömde och drömmen slog in, för när jag vaknade fortsatte drömmen ända till det att jag kom hem och insåg att drömmen var verklighet, verklig, underlig känsla, uppskattning, ensamhet i all sin glans, jag och hästarna, våghalsiga beslut och en fartfylld skrittur tillsammans med en vän som valde att lyssna på mig, för att jag lyssnade på honom, magkänslan, vi-känslan och ni-känslan.
Tack för att!
Ibland saknar man det man trodde att man hade..
..och ibland saknar man det man trodde att man inte hade.
Tänkvärda ord från en tänkvärd person <3
