Äntligen kom jag upp på det där berget som jag varit på väg uppför ett bra tag nu. Genom svett och tårar i denna eviga uppförsbacke som aldrig verkade ta slut – och nu står jag här! Utsikten är underbart vacker, möjligheterna mitt framför mig och det syns inget slut på det.
Det blev en sen morgon och en sen kväll, men det är dags att vända på struntsaker och njuta av det goda istället. Det goda som smakar bäst när man låter det vara och förbli istället för att äta upp saker, spotta dem ur sig eller vad nu annars man kan tänkas göra med strunt eller gott strunt. Gott är det och god natt 🙂
