Att stå inför beslut som behöver tas
sanningen i vitögat
en sak
ur flera perspektiv
ursäkter, förklaringar, anledningar
flera
sällan
sommaren 2013 i en lånad vardag
planer, önskningar, hopp
ordbajseri över det som tynger mitt samvete
belastar mina tillgångar
eller är det han som är här för att lära mig någonting
vad för någonting?
varför blev det såhär?
grämer mig
ibland känns det inte som analyserna gör någon nytta
tårarna löser definitivt inte problemen
problemet
?
vad är problemet?
vad är det som inte är problemet?
rättare sagt
i den lånade verkligheten känns tårarna som en pinsam belastning
men ensamheten vet jag känns väldigt ensam
när analysen övergår till funderingar
när funderingarna övergår i grubbel
Är jag en hemsk människa??!!
oerhörd skuld
påtagligt ansvarskänsla
över ett beslut
om ett liv
som jag tycks hålla i mina bara händer
Hjälp mig att det blir till det bästa min vän!
Beslut, beslut, be:slut
