En bitterljuv smak av söndag och jag är inte förvånad..
Stunden i tisdags hos A-L känns så otroligt långt bort och ändå som om det vore igår. Jag har tappat den lilla verklighetsuppfattning jag en gång hade och nu står jag här som ett skämt ingen skrattar åt utan att veta vem som lät göra detta åtlöje över mig. Kanske är det jag själv?
Det ligger en oerhörd stor tyngd i att nu bli mer och mer medveten om hur destruktivt jag behandlar mig själv. Jag saknar mig själv, mina hästar, min katt, mina vänner, mitt liv, min plan, min livsväg som jag just nu tycks ha stannat på. Känner mig still, pausad, stiltje..
Sanningen är bitter men ändå en sanning, det är ingenting som kommer att ändras så länge jag inte genomgår en förändring, i mig själv. Vila, finn frid, finn livet, orken, styrkan, energin.
Byt ut din självdestruktivitet mot positiva energier och förändringen kan börja!
Varje dag är en unik dag, varje dag är en ny dag, varje dag är nya möjligheter och när du vaknar får du tillfälle att skapa dig ett nytt liv, bli en bättre människa med sunda och friska värderingar.
Våga känn, efter, före, på riktigt, nu. Det finns inga genvägar till lycka. Det finns ingen genväg till kärlek. Sanningen är du själv, som du alltid gör dig påmind om, lever tillsammans med, och utan. Detta ständiga jagande efter ett bättre liv, som du ändå bara finner i dig själv. Varför söka efter någonting som du själv är, varför detta ständigt letande när det är i dig själv som din lycka är gjord!
Lev!
Nu!
