För första gången i mitt
av vad jag kan minnas
har någonting
som borde te sig som en tomhet
blivit ett tomrum uppfyllt av ett lugn
en trygghet
en känsla av någonting som aldrig blev tomt
och därav bara någonting uppfyllt
Kanske är det här ditt sätt att bekräfta att jag gjorde rätt?
utan att vara
för så som det var
det som blev
var någonting utan
med
moturs och medurs
känslan är min
finns nära
inpå
Hur kan någonting som inte längre finns
konkret
fylla mig med mer liv än när allt var
vid liv
utan att vara
leva
det här är mer levande än jag kan minnas
men livet är heller inte vad vi ser
utan känslan vi har
Att känslan är starkare
och väger tyngst i våra hjärtan
bekräftas
förvånas
förklaras i den känslan
som
omsvärjar
omfamnar
mig
Mjukheten i din själ kommer aldrig fyllas av någon annan. Alla har ni en speciell plats i mitt hjärta utan att för den del konkurrera ut någon eller något. En dröm som går i uppfyllese, en uppföljning på något som aldrig påbörjats, ett avslut på någonting som aldrig var tänkt att hända. Vem tar hand om mig när jag inte längre vet vad som är bäst för mig? Vem är jag att undra över vad som är bäst för mig?
Tack för att du FINNS!
“
Hej då hjärtat!
Jag älskar dig..
“
