Ingen blir väl gladare än när ett helt blogginlägg av ordförvrängningar går upp i rök av en simpel knapptryckning..
Det var väl helt enkelt inte meningen att jag skulle låta någon annan läsa,
utan istället blev det en personlig ventilering med en ordförlust som avslutning.
Jag vänder det som innan lät negativt till något positiv,
eftersom det var jag som häromdagen skrev att:
Lycka är känna!
Lycka är att leva,
känna, vara, här och nu.
..och jag kan inte sluta förundras över hur en känsla, som var min, kunde bli så verklig att jag själv trodde att den var sann. Något som ingen vet, kanske en.
Jag kan omöjligen tolka alla intryck
från något som jag aldrig tror att jag upplevt, innan.
Det var förut en annan sak, känsla,
som om jag hela tiden gjort allt med ett visst motstånd,
och när det motståndet var utom all existens
fanns det inget att släppa för att bli fri
Kanske det här handlar mer om dig än om mig, som alltid.
Det att vara huvudpersonen i sitt eget liv,
känslan av att vara självständig,
inte självupptagen.
Du är inte min vän bara för att vänförfrågan godkänts,
du är inte bara min vän utan en del i något stort så litet att ingen kan förstå.
Hur allt skapades av ingenting,
hur någonting skapade något ännu större.
Det enda jag vill är att släppa,
eller rättare sagt hålla fast vid känslan av att släppa taget!
Jag mår bäst av att vara fri, omfamnad
fritt omfamnat
fritt tolkat
omformulerat
Längta inte framåt utan att njuta av det som sker på vägen.
Vi sade det igår, jag säger det idag.
Du kan väl påminna mig lite “hipp som happ”,
precis som “hipp som happ” kan påminna mig väl!
..om dig!
..men det här är om mig!
