Tiden går snabbt när man inte tänker på den
ändå kan allt verka stå still
världen stannar plötsligt upp
någonting speciellt händer
som att befinna mig i periferin av min egen verklighet
där och då
i en situation
utanför
där jag ser mig själv agera, prata
fullständigt omedvetet medveten
jag ser mig själv
utanför min kropp
och på något konstigt vis är det ändå jag
mig jag ser
är
Jag vet att jag egentligen vill leva i en film
precis så som jag uppfyller filmskaparnas önskan
lurad
av en drömvärld vs. min verklighet
min drömvärld vs. en verklighet
för jag tror på fullaste allvar att jag är en film
min egen skådespelerska
i min egen akt
i takt
intakt
sakta, ner
trappa, upp
trigga min sinnen
känn dig för
försiktigt
försiktigt och långsamt
trivsamt
du driver mig till vansinne
jag bromsar min frustration av vanmakt
insikt
jag inser inte vad jag skådar
utsikt
genomskådad
frälst i tanken
idealbilden
av vem jag vill att du är
av vad jag önskar
för ibland vet jag inte ens om det handlar om att jag önskar att du ser mig,
eller att jag inte vet vad jag tycker om det jag ser hos dig.
Just nu
eller sedan
sak samma
så känns det lite mitt i mellan
mellan i mitten
i mellanmitten
I dina ögon
känner jag mig värdefull
och är jag värdefull
märkligt nog är det någonting som utgör en så väsentligt stor skillnad
mellan allt
när jag så enkelt kan urskilja kärleken i varje rörelse, ordväxling och ansiktsuttryck
i kontrast till den känsla av stiltje, tillfällig tillfredsställelse och begränsad entusiasm
i er
Nu kom jag inte fram till de budskap som jag hade tänkt från början i och med filmerna jag just såg. Vilket jag i och för sig hade räknat med, att inte komma fram till, utan att sväva iväg från. Som vanligt avslutar jag med att vara djupare i tankarna än när jag började.
//www.youtube.com/embed/4XBYzv-0xkgLivet blir sällan som man tror. Därför ska man inte tro, eller spekulera, utan bara leva och ta saker som de kommer. För allt kommer, som skall komma. Ändå styr vi som om vi visste vart vi var på väg, fastän vi inte har en aning.
