Ibland vet man precis. Ibland har man inte en aning.
Just nu vet jag precis och har samtidigt inte en aning.
Jag tar ett steg ut på språngbrädan och vet inte riktigt var jag landar när jag gjort mitt hopp. Tagit ett hopp. In i framtiden, i frågetecken. En chansning. En förhoppning. Kanske.
Varför undra när man kan få veta. Varför undra när man kan fråga? Ironiskt nog undrar jag utan att fråga trots att jag skulle få ett uppriktigt svar.
Men ibland har man svaren inom sig och att fråga blir överflödigt. Ikväll är en sådan kväll, där frågan är fri. Fri att tolka och jag har redan tolkat svaret på frågan som aldrig blev ställd.
Vad är det egentligen som är rädd för?
Den frågan har jag inget svar på. Kanske för att den är felaktigt formulerad. Fråga igen.
Varför ställer du inte frågan som du hela tiden ställer dig själv. Vill sända ut. Vill jag?
Jag har inga svar, för jag tar inte ställning. Gör inget ställningstagande.
En anonym synonym av något som jag inte har en aning om hur jag ska veta vad det är. Kvällen är ung och jag har ingen aning om vad jag ger mig in i. God kväll. Puss
