Isabellas blogg

Jag är inte utbränd och inget tillfälle har brunnit inne. Jag har tagit vara på, tagit på, kanske lite väl, bra, för dem, men inte för mig.

Men sanningen är att jag inte bara känner mig bränd, utan verkligen är bränd, inifrån och ut, av uttryckt trångsynthet utan insikt, utan omtanke. Ändå har denna undran om, om, alltid varit svaret på den självklara fråga som aldrig skulle behövt ställas.

Omformulera och släck inte elden, lusten, och låt alla de känslor av att känna sig bränd sluta brinna inne. Förkolna, askan efter det som jag brann för, de som jag brann för, dör, dog. Askan, jag låser in mitt hjärta i en ask.. Fråga mig inte hur jag egentligen mår!

Du är inte tuff när du gråter, men jag är inte tuffare när jag inte gör det. Ingen behöver känna sig bortglömd när man är ihågkommen. Ingen ska behöva känna frånvaron i någons närvaro.

Ett brutet löfte och brustet hjärta!

Känslan av att vara totalt misslyckad, liten, meningslös, värdelös och oälskad. Den parallella känslan av att få känna sig precis tvärt om. Att genom att höja sitt egenvärde ge sig själv allt det man aldrig upplevde att man tidigare fått.

Älska skoningslöst hämningslöst! Förverkliga dig själv och den du egentligen vill, kan och ska vara. Respektera dig själv som du respektabelt respekterat andra, våga lev, känn efter under tiden som du njuter av framtiden som just blev ditt nu.

Att ge sig hän åt glädjen och sorgen, lyckan och olyckan, allt det underbara överväldigande emellanåt, för alltid.

Kom ihåg det du skulle lära dig och lämna det som hände åt det förflutna. Låt det förgångna tillhöra gårdagen och dina drömmar fylla din morgondag. Nu är du redo att släppa taget och ge dig hän åt dig själv för att förlåta, tro och älska världen för att vi alla är lika betydelsefulla pusselbitar av vår gemensamma världsbild, trots att vi alla upplever den ur våra synnerligen personliga perspektiv. Puss