Att uppleva negativ energi gör att du drar åt dig allt det som du behöver träna på i än mer negativa energier. Vänder du den negativa trenden till någonting konstruktivt och därmed positivt har du med ens förvandlat dina kontrolldramer till någonting annat och mycket bättre.

Jag får ofta höra att jag kastar mig in i saker, med huvudet före, tar allt med hull och hår, gränslös energi. och vissa gånger smäller jag i det där huvudet, som ska vara mitt eget, hårt i någonting som tar stopp. En våg av förvirring. Yrsel. och hjälplös kämpar jag med att försöka ta mig upp på fötter igen.

Det krävs inte många smällar för att jag ska fortsätta försöka. Men det krävs fler för att få mig att ge upp.

Jag skrattar med er, som skrattar åt mig. Som tycker att jag är hård och besynnerlig. Modig? Varför ta den enkla vägen när man kan ta den svåra. Tuffa?

Jag tänker inte så. Jag väger tankarna betydligt omsorgsfullare. Jag är tillräckligt korttänkt för att sällan, innan, komma på att det är den jobbiga vägen. Ni ser det på ert sätt. Jag ser det annorlunda.

Att göra det på mitt sätt är den självklara. För mig. Magkänslan. Som vägvisare. Medan ni drar er undan ställer jag mig först i kön utan att bli avskräckt. Jag. Övertäckt av ren nyfikenhet. Dumhet?

Du kallar mig “sällan dum”. Nej, “aldrig dum”. Jag stannar upp, funderar, än en gång, och förstår inte riktigt påståendet. När det bara finns en sanning.

Ingen har någonsin påstått att vägen som är den rätta är den lätta, ingen har heller menat att det är den svåra. Varför ta ut någonting i förskott när man antingen slår i huvudet med en sådan smäll att man inte riktigt hann uppfatta vad det var som hände. eller att nå höjder man inte ens visste, fanns.

Min älskade. Compadre. Fylld av rädsla, panikångest, depression och intuition. Inte minst för att han speglar mig själv så bra. Han påminner mig om allt det jag inte ser, för att jag ser det i honom. Ingen är lyckligare än mig när jag ser min egen lilla, stora, häst utforska någonting för att han verkligen undrar vad det är, nyfiken, istället för att med missmodiga energier anta att det är hemskt, värre, än det egentligen är.

Fast, å andra sidan, så är det inte mindre obehagligt än vi gör det. Sällan behagligt eller ens med en uns av nyfikenhet när man redan innan tagit ut misslyckandet i förskott. Självkänsla. Bristfällig.

Jag väljer inte med förnuft, om något sådant finns. Fanns. Utan jag väljer att låta min magkänsla visa. Vägen? vart det än leder. mig. för. Slagen, men aldrig förlorad. Ingen vinner någonsin på att aldrig våga. och om du inte vågar så fundera inte över vad dina mänskliga begränsningar, just, begränsar dig till att kunna göra. Åstadkomma.

Erinra dig, istället, din livsvision, i den världsvision, som du, och alla, var ämnade att bidra till. Tillsammans. En gör ingen skillnad. Men en är en början på fler. Än har inte jorden gått under och även om det ansvaret inte vilar på dina axlar så borde du kanske fundera över hur du, i det stora hela, kanske, nej – kan, börja.

Vägen till mitt hjärta genom en yttre fysisk resa tillsammans med den inre, själsliga, resan. Alla vägar bär till Rom men vilken väg skulle du ta om du kände dig motiverad? Inte den omvägen du förmodligen just nu vandrar. Går baklänges på? Står fastkilad i? Vikten av motivation. Ett själsberikande motiv.

Jag är just nu på väg och jag väljer min egen väg, som är den enda rätta, utifrån vad jag klarar av just nu, kan, vill. och vad vill jag Egentligen? Vad vill Du? Egentligen. Känn.

Vinn ditt jag, i kampen om dig själv. Välj, väg, mellan den som samhället fått dig att tro att du valt, och den som faktiskt är det, för dig, i dig, med dig, själv. Självklart. Rimmar bättre än alla de ordvalser du drar och själv tycks tro på men mig lurar du inte, så lätt.

En är en början på två å två är dubbelt så många än en, ett par är två en, och fler som är tre och fortsättningen följer efter det. Vad du väljer är ditt och ingen annans men om vi blir fler som väljer oss själva kan vi snart vara tillräckligt många för att ha energi till att må bra i det stora som blev tillsammans. Vi.

Jag har valt och jag väntar tålmodigt på er. I närheten av vad som är för, för långt bort, för att känna er, men tillräckligt nära för att nå.

Jag bryr mig, om dig, vänder mig, till dig och följer med, dig. Så välj dig, för mig, för det är du värd!