Så var det dags igen. För skrivartiden. Stunden. Känslan. Tankarna.
Har jag någonsin påstått att livet går undan. Finns kvar men skyndar ändå på, framåt, i en rasande fart men ett ack så konstruktivt positivt tempo.
Jag och mitt hjärta har börjat om på ny kula, på ett nytt ställe. Känns fantastiskt bra. Skönt att rensa, göra om och göra rätt, nej göra något nytt och annorlunda 🙂
Jag orkar inte. Uttrycka. Tolka. Tänka. Ändå går min hjärna ständigt på högvarv och speciellt idag.
Kontentan av allting blir att jag förstår att det alltid finns minst två sidor av ett problem och i detta fallet är det olika problem ur flera situationer. Fritt att tolka precis hur man vill. Jag är i alla fall så himla glad att ha någon som verkligen, för en gångs skull, förstår mig, utan att behöva förklara, förhala, förtala.
Förlåt men jag orkar verkligen inte!
