Snusar på din kudde. Luktar gott. Luktar du. Med typ ett helt land emellan oss känns det fysiskt rent tomt. En fantastisk känsla att sakna mannen jag älskar som älskar mig tillbaka. Den exakta drömvärld som, just precis, bara finns i ens drömmar, finns på riktigt. Tiden har både gått snabbt och långsamt. Jag reflekterar och värderar allt från olika händelser, till människor, även deras värderingar, värderas.
Jag känner mig tom och full på samma gång. Fulländad men ändå alltid med så mycket mer utrymme att fylla på med visdom. Läser, illustrerar, målar världen i rosa, målar inte upp någon falsk bild av någon utan ser istället allt, mer klart, mer självklart, mer rättvist, ser vad jag ser, vad som är.
Planen som inte blev som någon trodde, skulle bli. Jag klagar inte en sekund, mer än på lite småsaker som handlar om banala vardagspynt som inte passar in, där, i vardagen. För min, vår, vardag, vårdag(?), skall vara en sådan med guldkant!
