Jag orkar
Jag orkar
Jag orkar
Ge mig styrka och mod
tro och hopp
Styr mig in på den väg som är menad på mig, för utveckling, för det jag saknar
Hjälp mig igenom svårigheter och stärk mig i kampen mot mina svagheter
Låt oss tala lugnt, långsamt och genomtänkt
Jag försöker förstå meningen med låg självkänsla
Jag är rak och ärlig, försöker vara ödmjuk och empatisk
ibland orkar jag inte bära upp mer än mig själv
ikväll orkade jag inte mer
ikväll orkade jag inte med mina egna känslor
ens
heller
skälvande skrik, det är min röst, ordet:
snälla
Snälla sluta!!!
Gråt
tårar
hjärtskärande
förtvivlan
Det jag möter,
är det svartsjuka?
Jag menar ingenting illa,
jag blir anklagad ur oskyldiga handlingar
en kommentar
rätt eller fel
finns inget av dessa två
men ikväll kände jag ingen ork till att bråka om saken
första personen jag kom på som kunde vara vaken i natten
var den personen
som inte fick vara
som icke är
men som blir
fel
i dina ögon
allting handlar om hur man ser det
ur vems ögon
i dina är det mesta fel
med dig
med mig
med oss?
och alla andra?
När jag än en gång tappar hoppet och öses över av förtvivlan känns allt hopplöst
Nu är det dags att andas lugnt, ta det lugnt, sova lugnt, prata lugnt. Lugn!
Lugn, ingen panik har gjort någon klokare.. eller?
Ovan inlägg är nattens mantra,
en boost till mig själv när jag upplever förtvivlan
