När jag läser föregående inlägg och inser att jag redan hade glömt bort att jag skrivit det.
Jag trodde att jag tänkt skriva men avstått för att känslan var för hipe:ad och för tidigt att säga något om.
För att nu sitta på min fortsatta resa stenhög av mina egna måbra-hormoner.
Fast de är inte bara mina eftersom jag valt att välja delad glädje då det är dubbel glädje.
Att må bra tillsammans känns ju så mycket bättre eftersom man får chansen att höja varandras energier till en nivå utöver sin egen förmåga.
Energisk balans som lugnar, stimmar upp och förlänger den känsla jag saknat av att vara danshög.
Jag visste inte att jag saknat detta eftersom jag längtat efter någonting jag aldrig upplevt.
Tron försätter berg och drömmen om karma har slagit in.
Ta lärdom av ditt förflutna, önska dig innerligt om framtiden medan du njuter av nuet och innan du vet ordet av har någonting fantastiskt oväntat inträffat, fullträffat. Så himla nice!
Det att skynda långsamt i att ta sig tid att leva här och nu!
att * 🙂
