Livet där allt bottnar i en barndom som ingen tycks minnas..
Just när jag tycker att livet står som mest still,
då jag fallit tillbaka i gamla mönster som gör varken till eller från,
orsaken till mitt stiltje i livet..
Just då faller allt på plats,
först nytänkandet,
sedan frustrationen,
och mer frustration,
därefter kommer gråten,
som jag erfaren håller tillbaka,
om och om igen.
Sist men inte minst,
kommer insikten.
Starkare än vinden,
utanför mitt fönster.
Förenklat förklarat,
mycket förorsakat.
Få förundrat
och faktiskt förolyckat.
Ingen undrar över hur det kommer sig eller varför det blev
men alla lever med ovissheten utan svaret på frågan
Grundproblemet är viktigare än den akuta symptomen
Ikväll fann jag en viktig pusselbit som jag länge saknat!
Ikväll fann jag att jag inte är det jag presterar,
utan känslan bakom det.
Där varje del är har en stor väsentlighet,
där prestationen inte mäts i hur mycket eller lite,
utan i hur det kändes.
Ikväll fann jag att jag inte är det jag presterar,
som känslan avslöjar.
Där allt handlar om det lilla,
där prestationen inte bara är förkastlig,
utan även klandervärd, dålig, undermålig, oacceptabel, usel, skändlig och fördömlig!
