Förväntansfull,
det förstås
Nervös,
det behövs inte
Djup,
lagom är bäst
Ytlig,
släpp det
Det att vara glad, när man inte längre finner en anledning stark nog att vara ledsen över det man trodde skulle kännas sorgligt. Otroligt!
Musiken som speglar känslor och det enda jag vill är att ge mig hän, ge efter och ge upp den berg&dalbana som det verkligen innebär att vara jag.
Nu när den ena personen efter den andra sjunker i mina ögon, efter att första intrycket sjunkit in och sanningen landar tillsammans med samvetet som får sig en lagom hård törn för att klara sig utan att bli sårad, men tillräckligt för att känna sig som en dålig människa och med ens börjar beskyllningar över att vara den som det är fel på.
Kanske är det jag som ger mig in i saker som jag inte reder ut. Nej, för jag tänker välja att se det som lärdomar i olika relationer som tar olika, eller lika, tappning, utgång, ingång, nödutgång sökes.
Ett lite väl ostrukturerat blogginlägg av en välorganiserad tjej som bara råkar stöka till saker ibland.
På tal om att ge sig in i saker. Hur kan du tycka att det är häftigt, läckert eller hur nu det var du sade det. Det fick mig att förvånas. Alltid förberedd på att bli besviken eller förbli likgiltig. Om det ligger hos dig eller mig, grundas i oss eller er, är något som jag säkert aldrig kommer att få svar på. Alltid osäkert hur saker och ting ter sig, svalnar, skvalar, en salig blandning av svindlande höjder som aldrig nådde så högt de trodde att de skulle göra.
De gånger som orden kommer per automatik är de gånger då sorgedagen är kommen, medan lycka är svårare att uttrycka, i alla fall i text..
Kan någon förklara för mig vad det innebär att leva, smaka av och känna efter, utan att spilla, varken tid eller energi, när allt är värt det. När ord är överflödiga och jag hellre sluter mina ögon i tystnad och upphör att förklara, utan istället känna, vara, här och nu. Det är läckert, om något :’)
