“Jag kräver ett svar!”
skriker hon
så hon nästan spottar den lilla tjejen i ansiktet.
Hon riktigt blänger på flickan
med en genomträngande blick
som får henne att pressa sig allt närmare väggarna i hörnet hon står mot.
Hon blir lämnad ensam och sjunker sakta ned mot golvet.
Det kändes som om hon aldrig hade kunnat sjunka djupare än så,
så som hon just gjorde..
Den arga flickan går med bitska steg mot dörren och slår igen den hårt efter sig.
En tvist mellan mig och mig själv.
Hårda ord i hänsynslösa uttalanden,
men ändå sanningsenliga meningsuppbyggnader som i grund och botten är besvikelsen.
Du tar dig samman!
