Jag tycker verkligen det är jättemysigt att ni läser min blogg, men ärligt talat så trodde jag faktiskt inte att det skulle ske, mer, efter att de första missuppfattningarna, kring x antal inlägg, uppkom. Krånglade till det. För er. Inte för oss. För, för oss krånglar ingen till, så vidare vi inte känner för att krångla till oss lite, för en stund. För skojs skull. Kul krångel (!?)

Men hörni. Om ni ändå inte kan hålla er borta, så passa på att öppna upp och utvidga ert inre. Den inre visdom som jag tidigare skrivit om, som vi människor kan påverka, utveckla, inveckla, förgöra och förstöra. Så välj istället att förbättra det som är du, när du önskar något av någon annan. För, du kan inte förvänta dig någonting, av någon annan, som du själv inte är, har, gör. Säg mig, dig!

Jag skriver ingenting, om någonting, som ni kan veta eller tro. Ana kan vi alla, men ni har ingen aning om det, som verkligen är. Eftersom ni inte är, där. Allt känns ganska sär i det här. Alla vi ansvar bär, över vad vi lär, och när. En smula det tär, så tur för mig att jag är, så förbaskat kär.

Nej, men allvarligt. Snälla, kom igen! Vi älskar alla samma person så varför inte bara ta ödet som det kommer och acceptera hur livet ter sig. Vi ska vara där vi är, göra det vi gör, möta de vi möter och det finns lika många sätt som människor här i världen – så välj och vraka och se till att du får och ge det bästa av dig. När jag var liten fick jag lära mig att dela lika. Nu vet inte jag vad er pappa (eller mamma!) lärde er när ni var små, men oavsett vad så borde ju vi ha mer gemensamt, rent åldersmässigt, än vissa andra, lite mycket äldre (jag nämner inga namn!) Vi BORDE.. Nu kunde inte jag välja, för känslorna valde åt mig, hur mycket vi än stretade emot, så är det som det är och vad fanns det då att göra, annat än att ge sig hän och acceptera det faktum att kärlek uppstod.

Men ni ska veta en sak, och det vill jag verkligen att ni ska veta, och jag önskar att ni förstår. Med vad jag än skriver, skriver jag det av och med kärlek, insikt, ibland humor, det är min alldeles egna energiautomat som bara blir vad som blir och än en gång nämner jag det där, som är som det ska, för att livet blev som det är, nu. Jag ogillar att bli fördömd. För om ni valt att inte lära känna mig så undvik gärna att skapa er en uppfattning som skapats ur egna illusioner. Tycker det känns tråkigt, och orättvist, nu när jag tänker på det. Hur som helst. Jag hoppas, att ni mår bra.

Annars tänker jag inte på det, detta, allt som känns lite mindre roligt, mer än att när jag tänker på er så koncentrerar jag mig på att skicka över kärleksfulla tankar. Just eftersom ni är min älsklings älsklingar. Tänk på det..

Förresten så är jag ganska kul prick så skulle ni få för er att ändra er så är ni varmt välkomna in i mitt liv 🙂

Puss & kram från Bong, Sillen, C … och B