Ett smakprov på att inte vara hemma
men att känna in sig själv desto mer
möta det oförutsägbara
hålla tiderna som tågtrafiken lovat
skall vara
kommer att bli
i morgon vet vi ingenting
allting
Jag läste, eller rättare sagt lyssnade på, en bok för några månader sedan. Den inre och den yttre resan, den enas påverkan av den andra m.m.
Utanför passerar stad efter stad, där jag bodde, har levt, skapat något som var och nu inte är. Annorlunda känsla av att ha lämnat det förflutna bakom mig, för att leva i det som är nu och jag. Jag och nu. Nu du!
Jag reser mig upp, vänder mig om och ser, allt det som förföljer mig, i vitögat. Dags att växa upp, spänna av, slappna av, leva ut och leva av det som är.
Kärlekens energier.
Snart känner jag mig mer hemma där jag verkligen hör hemma än i det som förväntas vara mitt hem. Vårt är starkare än ert, mitt, sitt, ditt eller datt. Vad som än va’tt bryr jag mig inte ett skvatt för det är min katt, skatt.
Jag lyfter min hatt, för de som stod upp för – istället för de som satt!
Nu är det snart dags att kliva av, gå på, möta upp, upprätthålla den oordningen som blev. Nyskapande. Omedvetet medveten kreation.
För ordning,
är det nya oordning.