När ingen har en aning om vad jag skriver, om, inte ens jag själv. När jag låter mitt undermedvetna ta över, beskriva allt det som rör sig, in-om mig, mitt medvetna undermedvetna om saker jag omedvetet tänker på..
Tänk på hur, tänk om (omtanke?) och tänk om du gjorde det du aldrig trodde du skulle göra. Gör om och gör rätt!
Jag har faktiskt den där lilla nerven av oro, känslan i magen, som skvallrar om min direkta påverkan av hur medvetet omedveten jag är av, att känna av, hur den oförutsägbara framtiden formas skall.
Med ett uppsminkat ansikte, fortfarande till synes naturligt, endast med en utjämnande, upplättande, men ändå aningens mörkande ton, ser jag mig i spegeln. Falsk skönhet på burk! Eyelinern jag önskar fanns naturligt, de markerande ögonbrynen, hudutslagen som äntligen lagt sig och som jag slapp, desperat, försöka dölja, alltid en flopp, men ansträngningen känns nödvändig. Idag utan desperationen, utan bara lättare tillsnyggad, tillknycklad, förvrängd och förbaskat snygg så länge håret ligger precis som det gör när jag lägger det tillrätta medan jag poserar fram spegeln. En bild hade med ens dödat det påklistrade självförtroendet, bildligt talat, ytligt sagt, sanningens ögonblick, det är känslan som räknas och snyggare är alltid bättre och bättre än mig själv går jag ut genom dörren och låser min borg bakom mig. Naken går jag ut mot nya äventyr som än en vardag kommer att erbjuda. Ärligt påklädd och utsmyckad med en känsla av att vara mig själv, ett skyltfönster fyllt av min egen självkänsla.
Se dig omkring!
