Konsten att vara snäll, eller att åtminstone bry sig.. så lite som att visa någon en smula respekt.
Historien om den riktiga vännen som inte hälsar på sin vän i fängelset utan sitter där tillsammans med han eller henne – ett slående exempel på att tänka till lite extra istället för att lura sig själv.
Empati !
Ibland vill man bara inte erkänna för sig själv att det är för bra för att vara sant!
Kom igen nu tillit tillit tillit, tro tro tro, styrka styrka styrka!!
Tro på det här och tro på vad? Tro på dig själv – känn tillit! Du påverkas inte av andra människor som inte handlar med hjärtat mot dig. Du har rätt till att ljuga för att säga att du mår bra, för att säga att du tror på dig själv! Lögnen är sanning och sanningen är lögn!
Aldrig förr har jag känt min egen kropp skaka loss som nu. Jag kan inte kontrollera det. Kan inte hjälpa eller förhindra det. Gråten i halsen och KLUMP på samma gång. När hade jag en klump i halsen senast, minns ej?! Minns ej..
Men nu känns det, fan vad det käns. Varför påverkas jag när jag egentligen bara är så förbannad att jag kunnat göra något väldigt otrevligt, men jag gör det inte. Jag sväljer, och sväljer och sväljer för att försöka svälja bort den där klumpen i halsen som växer sig större och större!!
JAG FÖRTJÄNAR INTE DET HÄR!!! Fan..
Börja inte gråta, det är folk här. Folk du inte känner.. som egentligen inte spelar någon roll men jag vill bara gråta, skrika.
HHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!
Äntligen kom jag upp på det där berget som jag varit på väg uppför ett bra tag nu. Genom svett och tårar i denna eviga uppförsbacke som aldrig verkade ta slut – och nu står jag här! Utsikten är underbart vacker, möjligheterna mitt framför mig och det syns inget slut på det.
Det blev en sen morgon och en sen kväll, men det är dags att vända på struntsaker och njuta av det goda istället. Det goda som smakar bäst när man låter det vara och förbli istället för att äta upp saker, spotta dem ur sig eller vad nu annars man kan tänkas göra med strunt eller gott strunt. Gott är det och god natt 🙂
Nu är batterierna laddade, äntligen, var länge sedan jag kände mig såhär mör och skön och underbart uppfylld i min kropp. Lite svett eller/och smuts blandat med gårdagens parfym luktar gott tillsammans och den där sugande känslan i magen från följderna av alkoholförtärandets i all sin glans, gör bara helgen längre än den egentligen är, känslan längre än den egentligen är.
Ett samtal för lite, ett för mycket och en saknad efter någonting som jag trodde att jag skulle få sakna men som inte gjorde någon större skillnad för mig än den medvetenhet som nu talar till mig.
Bekräftat är att det finns där, känslan av och på, för och över. Kanske skulle man (jag?) tala klarspråk någongång utan att fumla eller/och skämmas över det. Förverkliga verkligheten och sedan i nästa sekund fly bort från den. Så påtagligt avsides att förvirringen är defakto.
Nya ord, tankar, frågor, åhh..
Lusten att se, röra, så påtagligt att man nästan kan ta på känslan. Så påtagligt avlägset att nuet blivit dået och på så vis förenas de till min samling av livserfarenhet.
Jag drömde inatt. Drömde och drömmen slog in, för när jag vaknade fortsatte drömmen ända till det att jag kom hem och insåg att drömmen var verklighet, verklig, underlig känsla, uppskattning, ensamhet i all sin glans, jag och hästarna, våghalsiga beslut och en fartfylld skrittur tillsammans med en vän som valde att lyssna på mig, för att jag lyssnade på honom, magkänslan, vi-känslan och ni-känslan.
Tack för att!
Ibland saknar man det man trodde att man hade..
..och ibland saknar man det man trodde att man inte hade.
Tänkvärda ord från en tänkvärd person <3
Jag har redan sagt det du tror att du själv ska säga
de olösta konflikterna som sakta men säkert ätit upp vardagen
de olösta konflikterna som får regnbågens alla färger att bli grå
det går inte att fylla en bägare som redan är fylld
när det inte längre finns några konflikter att lösa
när konflikterna tar slut
blir vardagsmat
fyller upp och tar plats
när man glömt bort hur det känns att somna efter att man älskat med varandra
när man glömt bort hur det känns att älska
För mycket eller för lite
det finns inget som heter lagom..
Att kompromissa är en konst
lagom
snurr snurr
livet går vidare
När orken tar slut
när man iser att man egentligen inte har behövt
skulle ha gjort
tjänster och gentjänster
björntjänster
Att inte behöva
men att vilja
för att man vill
men viljan är inte allt
utan vilja är vi ingenting
och utan plan har vi ingen stans att ta vägen
utan handling kommer vi aldrig till skott
och utan balans fallerar allt i vilket fall..
Ut med det gamla och in med det nya. Rent logiskt att vi inte får plats med nya saker om vi inte rensar lite. Eller så behåller vi allt och får oreda, trångt om inte annat, skaffar mer plats eller vem vet vad. Eller så är vi modiga och rensar ut mycket och får lite plats över för spontana infall.
Man kan hålla sin dörr öppen, dock är det oundvikligt att bli påverkad av yttre omständigheter. Oinbjudna gäster, en dörr som står och slår, vinddrag, ja ni vet allt. Sätter vi dörren på hasp så håller vi det öppen men ändå stabilt. Lite friska vindar kan leta sig in, jag skulle vilja kalla det lagom. Stänger vi dörren blir det tryggt men också ganska stilla. Dock är dörren öppen så ingenting är förbjudet, det kräver bara att vi eller någon annan öppnar dörren. Låser vi kan enbart vi och möjligtvis andra som har nyckel låsa upp.
Det kan låta simpelt men det här är ditt liv. Det är bara att välja, vilken situation du vill, i vilket samanhang du vill.
* Skelett i garderoben
Egentligen vet jag inte vad jag vill skriva, ska skriva, tänka på, fundera över, spekulera kring. Men det händer så mycket att tankarna kommer ifatt mig vare sig jag vill det eller ej. Det där, här, med yoga och mediation kunde vara en idé. Trots att jag skjutit det framför mig en tid.
Men se nu finns det en betydelsefull skillnad som förändrar saker, förändrat saker. Jag väntar inte på det där samtalet, trots att jag hela tiden blickar mot telefonen. Jag skulle finna det lättande att veta att det aldrig skulle komma, men jag är så pass säker på saken att jag inte kan sluta titta. Det är precis det som gör mig galen, driver mig till vansinne, som uppehåller utan att ge stimulans, beroendet av någonting som jag inte känner något begär av.
Svårt att förklara men lite så är det..
Helt plötsligt finns det så mycket plats, att känna, att vara, utan att egentligen behöva göra någonting. Att gärna fylla upp det tomrum som inte är tomt men som lämnar plats åt så mycket annat, mer. Öppen för förslag..
Jag mötte min framtid idag, den var var vacker, solig, varm och trygg. En trygg famn i ett varmt hem tillsammans med soliga människor i en vacker värld. Vår värld, som jag känner till utan att veta ett skvatt om.
Vi möts, vi skiljs åt och vi återser varandra i alla andra utan att egentligen förstå det, förstå sig på det.. Varför bry sig?
Hungrig. Stillsam rastlöshet. Som om vinden blåser åt mitt hål, utan att vara hård, bara följsam, som svingar med mig när jag väl beslutar mig för att följa den.
Nya idéer som föds ur allting och ingenting, ingenting blir någonting, någonting blir allting, precis så som jag vill ha det. Allting som ingenting, ingenting som allting.
När de fragila nätterna återigen blir mina, och jag blir deras, en tillgiven tid som går igen, igen.
Godnatt min vän så föds vi tillsammans imorgon för att komma ett steg närmare varandra. Ibland finns det bara etthundra procent att satsa, ett hundra procent. 100 %, utan tvekan, “det råder ingen tvekan om att någonting behöver göras”
Två minuter för puss
Ibelland är en repris på en person jag kände som tänker ta han om sig mig
Ibland går livet så fort att man missar att stanna upp och känna efter, se sig om, se sig omkring, för att upptäcka, att ingenting har förändrats, allting har förändrats, utom du, är fast, utan att stå still, en farlig kombination, uppätande, uppslukande, förgörande förförande.
Nu är det dags att, ibland, mittibland, mittibelland allt och ingenting göra någonting konstruktivt.
Tack för motivationen, mitt ibelland har redan börjat och det finns inte plats för två
Ibland känns livet sådär hopplöst,
hopplöst och hoppfullt på samma gång.
Mister man en står det tusen åter,
som man säger.
Men det vill jag inte tro,
så lättsamt
långsamt
långsint
Fyra dagar av mitt liv har varit några av de bästa i mitt liv
Fyra dagar av vänskap med den jag inte ens talar samma språk som
förstår utan att tala
intuitivt
Det är dags att jorda sig
som jag sagt förr
som kommer desto förr
typ nu
Ta plats utan att ta plats
Fråga utan att undra
utan att bry sig
Men skit i det då!
Avundas,
beundras.
Egentligen inget av dem, men jag skulle vilja
ha
va
göra
ställa saker till rätta
ordna
Jag ska!
Ibland får man vara ledsen
besviken
vilsen och lite borta
Ibland vill man bara låta sig vara
låta mig vara
utan att någon tittar på
Slut för idag
TACK för idag!
Vi alla vet, undrar och frågar oss själva saker som vi redan har svar på. Vem var det som började?
Känslan av att inte veta vem som ger, tar emot av andra eller mig själv. Borde vi sitta ned, andas ut och sedan in. Känna efter hur det faktiskt egentligen känns. Vad som egentligen känns. Vem som känns. Vem som känner vad. Jag vet inte vilken känsla som är min.
Frustration kontra välbefinnande. En jordad tillvaro, närvaro till det fasta, med mål att sikta högt. Egentligen är det här bara ett evigt ordbajseri som försöker sortera upp allt det som snurrar.
Välkommen år 2011, jag gav inget löfte till mig, du gav inget till mig. Jag vill dock mycket, men vad spelar vilja för roll. Stor. Vilja är en vision om en framtid, att leva är nu och att göra är att färdas in i framtiden.
Om vi lever i nuet, vågar känna, erkänna, vara. Känna viljan, ta emot den, uppleva den och förvalta den. Göra det vi vill nu, så följer vi vårt hjärta i en jordad tillvaro in i framtiden.
Min tanke år 2011. Att jorda sig. Vem sade diska, städa och alla de andra plikter som vi åtar oss genom att förtjäna ett hem. Balansera upp sitt hem, sin jordningsplats, för att kunna färdas framåt, tillbaka, och fram igen utan några större svårigheter.
Strukturera upp sin vardag. Förvalta, förmedla, föröka kärlekens energier. Rör på dig, var en del av det stora, det lilla, det som vi alla är, som vi alla vet, undrar och frågas oss själva om men som vi redan har svar på. Vem var det som började?
Jag. Nu.
Vad gör jag en dag som denna? Njuter av att vara utsövd, invand och utvald att känna mig tillfreds. En smidig tanke som lent hostas upp i en filmjölkskräkning. Efter en len natt av andra saker, mjuka tankar i en vass omgivning. Ingenting blev som det skulle.
Ta ingenting personligt när jag inte gör någonting.
Min väns vän är också min vän, men det finns vänners vänner som inte borde få kalla sig vänner. Missbrukar vänskapliga handlingar som mynnar ut i en misstro, hos mig.
Därför bryr jag mig inte om dig, eller dig i sig. För har någon ens tänkt på att det går att beröra utan att röra, eller röra utan att beröra. Reflektera, plantera en puss, på min kind. Tack för inatt!
Ingenting stör mig, inte ens det. Inte ens de där pipen. Det där påklistrade ansiktsuttrycket eller påtvingade bakåtkrökta ryggen som påverkas till en onaturlig rörelse, åt sidan, förhindra honom att förföra, förklara, förfärlig insikt om att drömmen inte ens är sann. En sann insikt..
Ingenting stör mig, inte ens den mest inköpte i det dyra om en rikare vardag. Grattis till han, hon, dem som bidrar med ännu en värdesak till sina allt annat än fattiga samlingar.
En sann lögn om ett rikare liv. Vad är egentligen rikedom?
Sålt smöret och tappat pengarna. Vem sade att det var kört..(?) Smält smöret och förväxlat pengarna. Vem talar om möjligheter/omöjligheter. Du sade att smält smör går att steka i och att förväxlade pengar går att växla tillbaka, men där har du inte riktigt med hela sanningen. Lögnen är sann i det, men jag vill varken steka eller försöka rätta till någonting som blivit förväxlat. Det är inte steka jag vill, jag vill leva!
Jag har öppnat dörrarna till mitt nya livöver en dag, en natt, en gång, på
en gång frigjordes alla möjligheter, alla nödvändigheter som så länge har
täckts av en tjock dimma, avlägset, givit mig hintar, drömmar, men som varit
allt för långt bort.
Jag har inte känt mig själv. På flera år. Under ett par år har jag rest, en
lång färd, utan att röra mig en millimeter. Fast i den lilla staden. Fast i en
liten värld. Begränsad. Under denna tid har jag resonerat med mitt andra jag,
som då var mit överjag. Resonemang i mitt huvud, tankar, stoft, underligt. Vem
förstod? Inte jag..
Denna avlägsna känsla, som jag under hela tiden vetat varit min verklighet,
min möjlighet, min, jag, allt, men inte just då var det så. Det var så, men
ändå inte. Det var ju det där som jag sade om begränsning.
Men nu, eftersom det är nu, att leva i nuet.
I det här ögonblicket brinner allt. Brinner, iver, låga, höga, höga
förväntningar på låga förväntningar. En flummig tjej som gillar att skriva
texter och inte bry sig om vem som tolkar vad hon skriver.
Det finns bara två som inte känns självklara just i detta nu.
Därför fick de bara en mening. I detta. Eftersom jag inte funnit meningen
med dem i det andra. Glad över detta fyndiga som kom ur något jag inte räknat
med.
Ord betyder ingenting. Allting. Inte någonting.
Så.. Något lite är jag inte intresserad av. Allting är så mycket, att lite
inte skulle räcka. Du försvinner, jag är ledsen men du gör det. Konkuransen är
så hård, så stor, storslagen. Mitt är så stort, så storslaget. Jag växer, blir
ett monster i det lilla. Det stora i det lilla eller det lilla i det stora.
Anette! (här är dina rader, till dig) Du märker, markerar, menar vad du
säger och det gillar jag väldigt mycket. Dig gillar jag väldigt mycket. En
betydande roll och allt på ett simpelt bananskal.
Underdriven överdriven och utdriven. Underbarn och översittare.
Undervärderade utvärderingar som överrumplat underkastas i ett överfixerat
samhälle.
En överexponerad bild är för ljus och det kunde varit fallet. Jag kan inte
få nog av det. Trots att jag aldrig annars väljer det. Väljer bort det, rakt
av. Men i mig lever det fritt, vackert, ljuset.
En ljus text och ett ljust, förtjust, rus, i, överallt.
Jag älskar dig!! Du är allt för mig!! Du lämnar mig aldrig..
..för Du är JAG
den 9 november 2010 kl. 20:35
Tack för det lilla
det stora
allt litet
och större
Storleken har ingen betydelserelevansen i det lilla
minst lika stort
glöm att det är tanken som räknas
när livet är en handling
det går inte att köpa sig lycka
men kärleken har ändå ett pris
Men
om vi återgår till det förstaså utgör vi alla en del
för mig är vi lika viktiga
ni lika viktiga!
För mig är varje detalj
i det stora hela
viktig
och ni fyller alla en väsentlig kärlek i mitt liv
till mitt liv
för mig
Det här är mitt vis
ett sätt att uttrycka tacksamhet
värme
ett tack!
Varför? Varför går det inte? Varför kan jag inte? Varför varför varför?
Tvång, våld, övergrepp vill jag inte ska existera men misstron är större än kärleken. Kärleken är större än allt, för stor för oss? För stor för att få plats?
Vem platsar var om man inte platsar här, trivas eller misstrivas. Att anpassa sig eller att finna sig i, att vilja, att göra för att man gillar’t (sätter inte punkt här!)
Idag föll bitar på plats, de föll och lade sig och det bara blev och jag njöt för ett stund. För en stund i mitt liv blev det ordning och åtaganden som ställde saker till rätta.
Ändå var morgonen grå och kvällen lika så. Det är kväll nu. Jag orkar inte. Orkar inte att det inte går och att jag inte orkar.
Vet du vad, jag vet inte. Vet inte vad jag vet eller vad jag inte vet.
Jag orkar inte att jag inte orkar och orka vara trött på mig själv för det..
Var i hela friden är ni när jag behöver er !?!?
