Mina fingrar värker
de blöder
jag biter,
sliter
förstör
detta ständigt nötande
inuti
utanpå
jag borde sluta
men det känns omöjligt, innan det upphör
så det kommer inte att ske
njut du!
njut och gör det på min bekostnad
ditt gnagande
mitt gnagande
om det ändå kunde upphöra
sluta
börja om
igen
på nytt
börja om
en början
en önskan
en verklighet
idag
imorgon
jag ligger nog hellre kvar
här i solen
och glömmer
svettas bort allt det som så önskas
svettas bort allt det jag vill glömma
isa.bella
bell ~ bell.is ~ bell.us ~ bell.ets ~ bell.agio ~ bell.song
bella.bong ~ bella.fjong ~ bella.tjong ~ bella.plong ~ bella.wrong
isa.bulla
bell.esse ~ bella.donna ~ bella.mi
Lägga till ?
Varför kan ni inte bara förstå
mig?
Varför kan ni inte bara försöka.
Varför är jag så rå,
hård
som sten
Jag är mjuk. Mjuk som det mjukaste kramdjur du älskade när du var liten. Vem skulle tro någonting annat. Det gör mig så illa.
När ni tar det avstånd, som för er är så litet, så tar ni alla ett steg bort, från mig, där står jag ensam kvar. Där jag patetiskt gråter dessa tårar, grämer mig över mitt jag. Det jag, som jag är.
När ni alla tagit det där steget, bort, från mig, då står jag inte ensam kvar. Där finns en person vars varsamma andetag jag känner av i min nacke. Som stadigt, ständigt, komma att hålla, mig, innan jag handlöst, komma att falla, från mig.
Om ni ändå bara kunde stå kvar. Avvakta, men ändå stå kvar, skåda. Utan att vända ryggen till. Utan att tappa, förtroendet, och faktiskt, er egen goda självbild. Tänk att den som tiga kan vara lika god som ond. Vem vet? Tystnaden talar inte. Bara ibland, för sig själv.
Tänk att vi är de enda som gråta kan, de enda, som kan tömma vår själ på livets salta tårar. Låta glädje och sorg rinna ned för våra kinder. Förmågan att kunna få smaka på sina egna känslor, låta svälja en tår. Svälja stoltheten att inte våga öppna sig.
Det här är jag, dock öppnad med en rostig konservöppnare, men detta är jag och jag, precis så, som jag är. Under my Umbrella, Bella, Bella, Bella..
Laleh – Tell me . Her Majesty – Cut me . Zero 7 – Salt water sound.
Just nu är jag bara så trött på allting. Jag kan inte mer än att komma hem så sätter min egen tankeverksamhet käppar i hjulen, för mig själv. Redan innan jag ens var hemma så hade jag kört över på fel bana, på fel tankebana.
Varför känns det så rätt, så fel, så allting. Varför skrev jag inte ett frågetecken efter någonting som ju är en fråga. Varför undrar jag, men frågar inte, tar inte reda på. Varför?
Igår låg jag och Albin, sida vid sida, min vän och jag. Vad skulle jag egentligen göra utan dig? Det är en fråga som jag inte borde ha satt ett frågetecken efter, varför gjorde jag det, för jag vill ju inte veta. Aldrig vill jag leva utan dig!
Anna Ternheim – Today is a good day
Hur kan någonting gå så snett, så ruskigt rakt, så skevt. Hur kan det?
Livet och mina tankar
frågor och svar som jag inte riktigt finner sammanhanget i
trots att jag älskar att filosofera,
ställa frågor för att finna dess svar
så önskar jag mig opartisk
likgiltig
just precis
nu
och lite mer
till.
Det hör inte till min vanlighet
men
om min fråga,
som jag skapat på egen hand,
ställt mig själv
och inte överhuvudtaget vet hur jag ska finna svar på
säg mig,
hur finner jag motivationen då?
Den kommer inte att kunna komma av någon annan än mig.
Säg,
hjälp mig att finna den då
kanske ändå,
om det var ett vi,
att du kunnat hjälpa
mig
Kan du?
Inte idag,
inte imorgon,
i övermorgon
och inte heller dagen efter det
att vänta och se,
att klippa banden
är lika med att driva min själ ut i mitt fysiska.
Kroppsdelar värka,
kroppsvätska,
sälta.
Nu har jag fått skriva av mig
jag tänker inte avsluta med punkt
för någon sådan är inte satt,
än
någonsin?
En mening utan punkt och en punkt utan mening.
Why am I looking grave?
En tomhet
en ensamhet
en stillhet
omedvetet
sällhet
från klarhet
till klarhet
från klarhet
till oklarhet
Jag vet bara att jag saknar något som inte finns,
som en gång var som vi trodde fanns.
Jag vill veta
öppna
skåda
förbruka
men ändå ha kvar..
Hopplöshet av falskhet
renhet?
Kärlek?
Hur lägger man ett pussel utan ett motiv? Hur plockar man isär ett motiv utan pusselbitar? Rakt av! Jag har liksom bara inte funnit motivet till att varken pussla eller motivera mig eller dig.
Relation: Det är komplicerat (direktcitat ur en svunnen tid!)
“Jag kräver ett svar!”
skriker hon
så hon nästan spottar den lilla tjejen i ansiktet.
Hon riktigt blänger på flickan
med en genomträngande blick
som får henne att pressa sig allt närmare väggarna i hörnet hon står mot.
Hon blir lämnad ensam och sjunker sakta ned mot golvet.
Det kändes som om hon aldrig hade kunnat sjunka djupare än så,
så som hon just gjorde..
Den arga flickan går med bitska steg mot dörren och slår igen den hårt efter sig.
En tvist mellan mig och mig själv.
Hårda ord i hänsynslösa uttalanden,
men ändå sanningsenliga meningsuppbyggnader som i grund och botten är besvikelsen.
Du tar dig samman!
Min musik är som siden för själen,
vi spelar tillsammans i alla tider.
När jag sluter ögonen
dansar vi för evigt,
för övrigt..
Jag drunknar i mig själv,
över att jag låter det vara så ytligt.
Att jag kan vara så nära ytan
och ändå så nära på att drunkna.
Skrämd!
Med en lättsam ton tar jag nu mitt trötta skal för att möta sömnen
i natten
Idag är det klarblå himmel så långt ögat kan nå, solen skiner och livet känns så mycket lättare att ta itu med. Trots några snedsteg så tänker jag ta mig tid för ett par timmar i solen, för bara mig och mig.
Jag ska försöka att se på det här som om jag fallit av min cykel, för då är det bara att resa sig själv, och cykeln, upp igen och bekymmerslöst trampa vidare.
I och för sig så skulle jag nog inte kalla det ett fall.. snarare att det inte finns någon luft i något av däcken, växlarna är trasiga och automatiskt inställda på högsta, då det borde vara lägsta, och styret är skevt och sitter löst. Ändå fortsätter jag mitt febrila trampande, om och om och om igen. Jag har den där underbara musiken, som fyller mitt sinne, att tacka, från musikspelarens hörlurar som spelar i mina öron.
Om de opumpade däcken vore en ädelsten, vore den trasiga, alldeles för höga växeln ett blodsband och det skeva, icke åtsittande styret – plikten som kallar. Då vore den ljuva musiken i mina öron alla de underbara vänner som troget finns vid min sida, väntandes och förstående, att deras tjej faktiskt trampar på (nog i sakta mak, men hon trampar på!) ..och en vacker dag så kommer hon att nå en verkstad där hennes cykel kan bytas ut till en annan, en helt ny
en tandemcykel
Den ska vi trampa på tillsammans!
Idétorka är någonting en människa kan drabbas av
det som jag lider av vet jag inte vad det kallas
disträ
du säger att jag inte var det innan
då du och jag brann
tillsammans
i en låga
Jag borde ta en paus
jag borde sätta igång
jag borde ta vara på
inte förstöra
försumma
förstumma
innan kunde jag!
inte nu
