Isabellas blogg

Jag har redan sagt det du tror att du själv ska säga
de olösta konflikterna som sakta men säkert ätit upp vardagen
de olösta konflikterna som får regnbågens alla färger att bli grå
det går inte att fylla en bägare som redan är fylld

när det inte längre finns några konflikter att lösa
när konflikterna tar slut
blir vardagsmat
fyller upp och tar plats
när man glömt bort hur det känns att somna efter att man älskat med varandra
när man glömt bort hur det känns att älska

För mycket eller för lite
det finns inget som heter lagom..
Att kompromissa är en konst
lagom
snurr snurr
livet går vidare

När orken tar slut
när man iser att man egentligen inte har behövt
skulle ha gjort
tjänster och gentjänster
björntjänster

Att inte behöva
men att vilja
för att man vill
men viljan är inte allt
utan vilja är vi ingenting
och utan plan har vi ingen stans att ta vägen
utan handling kommer vi aldrig till skott
och utan balans fallerar allt i vilket fall..

Ut med det gamla och in med det nya. Rent logiskt att vi inte får plats med nya saker om vi inte rensar lite. Eller så behåller vi allt och får oreda, trångt om inte annat, skaffar mer plats eller vem vet vad. Eller så är vi modiga och rensar ut mycket och får lite plats över för spontana infall.

Man kan hålla sin dörr öppen, dock är det oundvikligt att bli påverkad av yttre omständigheter. Oinbjudna gäster, en dörr som står och slår, vinddrag, ja ni vet allt. Sätter vi dörren på hasp så håller vi det öppen men ändå stabilt. Lite friska vindar kan leta sig in, jag skulle vilja kalla det lagom. Stänger vi dörren blir det tryggt men också ganska stilla. Dock är dörren öppen så ingenting är förbjudet, det kräver bara att vi eller någon annan öppnar dörren. Låser vi kan enbart vi och möjligtvis andra som har nyckel låsa upp.

Det kan låta simpelt men det här är ditt liv. Det är bara att välja, vilken situation du vill, i vilket samanhang du vill.

* Skelett i garderoben

Egentligen vet jag inte vad jag vill skriva, ska skriva, tänka på, fundera över, spekulera kring. Men det händer så mycket att tankarna kommer ifatt mig vare sig jag vill det eller ej. Det där, här, med yoga och mediation kunde vara en idé. Trots att jag skjutit det framför mig en tid.

Men se nu finns det en betydelsefull skillnad som förändrar saker, förändrat saker. Jag väntar inte på det där samtalet, trots att jag hela tiden blickar mot telefonen. Jag skulle finna det lättande att veta att det aldrig skulle komma, men jag är så pass säker på saken att jag inte kan sluta titta. Det är precis det som gör mig galen, driver mig till vansinne, som uppehåller utan att ge stimulans, beroendet av någonting som jag inte känner något begär av.

Svårt att förklara men lite så är det..

Helt plötsligt finns det så mycket plats, att känna, att vara, utan att egentligen behöva göra någonting. Att gärna fylla upp det tomrum som inte är tomt men som lämnar plats åt så mycket annat, mer. Öppen för förslag..

Jag mötte min framtid idag, den var var vacker, solig, varm och trygg. En trygg famn i ett varmt hem tillsammans med soliga människor i en vacker värld. Vår värld, som jag känner till utan att veta ett skvatt om.

Vi möts, vi skiljs åt och vi återser varandra i alla andra utan att egentligen förstå det, förstå sig på det.. Varför bry sig?

Hungrig. Stillsam rastlöshet. Som om vinden blåser åt mitt hål, utan att vara hård, bara följsam, som svingar med mig när jag väl beslutar mig för att följa den.

Nya idéer som föds ur allting och ingenting, ingenting blir någonting, någonting blir allting, precis så som jag vill ha det. Allting som ingenting, ingenting som allting.

När de fragila nätterna återigen blir mina, och jag blir deras, en tillgiven tid som går igen, igen.

Godnatt min vän så föds vi tillsammans imorgon för att komma ett steg närmare varandra. Ibland finns det bara etthundra procent att satsa, ett hundra procent. 100 %, utan tvekan, “det råder ingen tvekan om att någonting behöver göras”

Två minuter för puss

Ibelland är en repris på en person jag kände som tänker ta han om sig mig

Ibland går livet så fort att man missar att stanna upp och känna efter, se sig om, se sig omkring, för att upptäcka, att ingenting har förändrats, allting har förändrats, utom du, är fast, utan att stå still, en farlig kombination, uppätande, uppslukande, förgörande förförande.

Nu är det dags att, ibland, mittibland, mittibelland allt och ingenting göra någonting konstruktivt.

Tack för motivationen, mitt ibelland har redan börjat och det finns inte plats för två