Isabellas blogg

Jaha, så har en lång tid gått sedan jag varit här
igen

Så kommer det där dagarna
åter igen

En bitter känsla av att känna sig disträ
en underfundig meningsuppbyggnad som saknar just mening, är det en mening?
eller mening?
med mening
med flit
jag kunde inte göra det mer flitigt

“Kära December!

Jag skriver till er i all min ödmjukhet då jag med er fått i uppgift att lösa en uppgift. Det handlar om att varje morgon i er månad ta sig upp senast kl: 03.30, även kl: 02.30 går bra, för att på min cykel trampa runt i Eksjös kvarter i två betalda timmar med tonvis av Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Juldagen och Annan dag jul är dock ett undantag.

Jag önskar motiverade mornar, välplogade vägar och milda medgående brisar i den riktning dit min cykel bär mig.”

På tal om skäggfetischen så tappade jag väl delvis tråden
men det finns ej så mycket mer att säga om saken
finns det något vintern kylt ner så är det med säkerhet mitt ha-begär

Puss och kram

En hel dag fylld med drömmar
om dig

Du
jag borde rå om dig

Vi myser
jag ryser
du fryser
han fnyser

de hyser

Vill du ge mig skjuts?
på en höft
höftben och glass-diet

You remember your first kiss?
Well how can I forget?
My hand still shivers
from the very thought of it

Well sometimes I almost regret it
like I regret my regrets
I see myself on my deathbed saying
“I wish I would have loved less”

But that’s when the feeling hits
so just lick your lips
these are the good times that you’ll miss
when you are sipping on the sweet nectars
of your memories

Just take a sip
and let it wet your lips
you won’t understand all this until you’re
sipping on the sweet nectar of your memories

Last night I ran into my old life
still waiting for someone at the station
someone who never made it into my new life
so I called up Lisa
’cause she’s my only friend
“Lisa I don’t know anymore,
every heartbeat needs a reason”

She said
“That’s when the feeling hits
so just lick your lips
can you smell the spring time in the breeze
you gotta start sipping on the sweet nectars
of your memories”

I take a sip
I let it wet my lips
I think back on that kiss
I gotta start sipping on the sweet nectar

That’s when the feeling hits

Ta en kaka
nej jag menar macka
ta två
en kopp kaffe
lite te
för all del
vi vill dig alla väl
så väl
ändå sätter jag cigaretten mot min mun
haha

Så skulle jag beskriva
det
som hösten nu
drar mig in i
snart dags att gå i dvala
ska vi göra det tillsammans?

Beroende och begär

Albin hjälper mig att hantera den kittlande känslan
utan det vore jag förlorad
och förförd

Vi skrattar ut det
bort det
hit det
med hjärta och allt det där..

Jag längtar till höstens alla färger
storhet
närhet
jag ska färgsätta min tavla
det börjar alltid med tusen av tusen 🙂

Den här gången har jag bränt mitt papper och penna
den här gången fattar jag penseln och för den mot linneduken

En tanke
två
en tanke
miljoner

Jag blir frustrerarad
vill bara kämpa emot
ta kampen
samtidigt får jag känslan av
brännande sympatitårar rinner nedför mina kinder

Jag visste inte ens
men hela tiden visste jag
Jag kunde gråtit för dig igår
för er
för allt!

Minnen som lagt sig i grunden
vilar i frid
som nu vaknar till liv

Anna Ternheim – My Secret

Hallå eller!
Vore vi ändå inte ändå lite knäppa i bollen om det ens kommenterades
en härlig känsla
den där känslan
som jag bara behövde ta emot
stoppa och kvida
men samtidigt skratta åt
tillsammans
komiken tar liksom aldrig slut
för mycket men utan att vara överflödig
små saker men utan att vara småsaker

Tänk om!
tanken känns glasklar
nära
miltal bort
Visst vore det väl ändå inte lite kocko bang bang att testa
klart inte
klart värt det
vore det?
är det?

Smaken består fortfarande i min mun
precis
ibland bara ytterst
en tanke
ett leende
med en ironiskt komisk rubrik
med en patetisk sanning
låt mig skratta mig själv till sömns
för sova det behöver jag
somna och drömma
vaken
och drömma
drömma och aldrig vakna ur min dröm

Over and out zzz

Anna Ternheim – Better Be

När tröttheten genomträngt varje del av min kropp
då jag än en gång tar på mig dessa arbetskläder
knallar ut i regnet
för att möta en kväll
som komma att sakta spricka upp till morgon
hörlurar
fylls av denna ljuva stämma
kroppen matas med musik
varje hårstrå på min kropp reser sig
opp

* Denna fragila bubbla av såpa
som i vilken sekund kan spricka
försvinna
bort

* På samma sätt tog ni scenen
omedvetet
medvetet
med den där känslan
en sanning
I tystnad lät jag min kropp drunkna i detta välbehag
känslan
av någon sorts extas

Dags att vakna
möta verkligheten
låta fantasin flöda försluten med ett lock
inuti utanpå
om
detta om
hade det varit
skulle det kunna vara

* Dessa ögon
ljupet av tomhet
som skvallrar om
någon sorts extas

Mina fingrar värker
de blöder
jag biter,
sliter
förstör
detta ständigt nötande
inuti
utanpå
jag borde sluta
men det känns omöjligt, innan det upphör
så det kommer inte att ske

njut du!
njut och gör det på min bekostnad
ditt gnagande
mitt gnagande
om det ändå kunde upphöra
sluta
börja om
igen
på nytt
börja om

en början
en önskan
en verklighet

idag
imorgon
jag ligger nog hellre kvar
här i solen
och glömmer
svettas bort allt det som så önskas
svettas bort allt det jag vill glömma

isa.bella

bell ~ bell.is ~ bell.us ~ bell.ets ~ bell.agio ~ bell.song

bella.bong ~ bella.fjong ~ bella.tjong ~ bella.plong ~ bella.wrong

isa.bulla

bell.esse ~ bella.donna ~ bella.mi

Lägga till ?

Varför kan ni inte bara förstå
mig?
Varför kan ni inte bara försöka.

Varför är jag så rå,
hård
som sten

Jag är mjuk. Mjuk som det mjukaste kramdjur du älskade när du var liten. Vem skulle tro någonting annat. Det gör mig så illa.

När ni tar det avstånd, som för er är så litet, så tar ni alla ett steg bort, från mig, där står jag ensam kvar. Där jag patetiskt gråter dessa tårar, grämer mig över mitt jag. Det jag, som jag är.

När ni alla tagit det där steget, bort, från mig, då står jag inte ensam kvar. Där finns en person vars varsamma andetag jag känner av i min nacke. Som stadigt, ständigt, komma att hålla, mig, innan jag handlöst, komma att falla, från mig.

Om ni ändå bara kunde stå kvar. Avvakta, men ändå stå kvar, skåda. Utan att vända ryggen till. Utan att tappa, förtroendet, och faktiskt, er egen goda självbild. Tänk att den som tiga kan vara lika god som ond. Vem vet? Tystnaden talar inte. Bara ibland, för sig själv.

Tänk att vi är de enda som gråta kan, de enda, som kan tömma vår själ på livets salta tårar. Låta glädje och sorg rinna ned för våra kinder. Förmågan att kunna få smaka på sina egna känslor, låta svälja en tår. Svälja stoltheten att inte våga öppna sig.

Det här är jag, dock öppnad med en rostig konservöppnare, men detta är jag och jag, precis så, som jag är. Under my Umbrella, Bella, Bella, Bella..

Laleh – Tell me . Her Majesty – Cut me . Zero 7 – Salt water sound.

Just nu är jag bara så trött på allting. Jag kan inte mer än att komma hem så sätter min egen tankeverksamhet käppar i hjulen, för mig själv. Redan innan jag ens var hemma så hade jag kört över på fel bana, på fel tankebana.

Varför känns det så rätt, så fel, så allting. Varför skrev jag inte ett frågetecken efter någonting som ju är en fråga. Varför undrar jag, men frågar inte, tar inte reda på. Varför?

Igår låg jag och Albin, sida vid sida, min vän och jag. Vad skulle jag egentligen göra utan dig? Det är en fråga som jag inte borde ha satt ett frågetecken efter, varför gjorde jag det, för jag vill ju inte veta. Aldrig vill jag leva utan dig!

Anna Ternheim – Today is a good day

Hur kan någonting gå så snett, så ruskigt rakt, så skevt. Hur kan det?

Livet och mina tankar
frågor och svar som jag inte riktigt finner sammanhanget i
trots att jag älskar att filosofera,
ställa frågor för att finna dess svar
så önskar jag mig opartisk
likgiltig
just precis
nu
och lite mer
till.

Det hör inte till min vanlighet
men
om min fråga,
som jag skapat på egen hand,
ställt mig själv
och inte överhuvudtaget vet hur jag ska finna svar på
säg mig,
hur finner jag motivationen då?
Den kommer inte att kunna komma av någon annan än mig.
Säg,
hjälp mig att finna den då
kanske ändå,
om det var ett vi,
att du kunnat hjälpa
mig
Kan du?
Inte idag,
inte imorgon,
i övermorgon
och inte heller dagen efter det
att vänta och se,
att klippa banden
är lika med att driva min själ ut i mitt fysiska.
Kroppsdelar värka,
kroppsvätska,
sälta.

Nu har jag fått skriva av mig
jag tänker inte avsluta med punkt
för någon sådan är inte satt,
än

någonsin?

En mening utan punkt och en punkt utan mening.

Why am I looking grave?

En tomhet
en ensamhet
en stillhet
omedvetet

sällhet
från klarhet
till klarhet
från klarhet
till oklarhet

Jag vet bara att jag saknar något som inte finns,
som en gång var som vi trodde fanns.

Jag vill veta
öppna
skåda
förbruka
men ändå ha kvar..

Hopplöshet av falskhet
renhet?

Kärlek?

Hur lägger man ett pussel utan ett motiv? Hur plockar man isär ett motiv utan pusselbitar? Rakt av! Jag har liksom bara inte funnit motivet till att varken pussla eller motivera mig eller dig.

Relation: Det är komplicerat (direktcitat ur en svunnen tid!)

“Jag kräver ett svar!”
skriker hon
så hon nästan spottar den lilla tjejen i ansiktet.
Hon riktigt blänger på flickan
med en genomträngande blick
som får henne att pressa sig allt närmare väggarna i hörnet hon står mot.

Hon blir lämnad ensam och sjunker sakta ned mot golvet.
Det kändes som om hon aldrig hade kunnat sjunka djupare än så,
så som hon just gjorde..

Den arga flickan går med bitska steg mot dörren och slår igen den hårt efter sig.
En tvist mellan mig och mig själv.
Hårda ord i hänsynslösa uttalanden,
men ändå sanningsenliga meningsuppbyggnader som i grund och botten är besvikelsen.

Du tar dig samman!

Min musik är som siden för själen,
vi spelar tillsammans i alla tider.
När jag sluter ögonen
dansar vi för evigt,
för övrigt..

Jag drunknar i mig själv,
över att jag låter det vara så ytligt.
Att jag kan vara så nära ytan
och ändå så nära på att drunkna.
Skrämd!

Med en lättsam ton tar jag nu mitt trötta skal för att möta sömnen
i natten

Idag är det klarblå himmel så långt ögat kan nå, solen skiner och livet känns så mycket lättare att ta itu med. Trots några snedsteg så tänker jag ta mig tid för ett par timmar i solen, för bara mig och mig.

Jag ska försöka att se på det här som om jag fallit av min cykel, för då är det bara att resa sig själv, och cykeln, upp igen och bekymmerslöst trampa vidare.

I och för sig så skulle jag nog inte kalla det ett fall.. snarare att det inte finns någon luft i något av däcken, växlarna är trasiga och automatiskt inställda på högsta, då det borde vara lägsta, och styret är skevt och sitter löst. Ändå fortsätter jag mitt febrila trampande, om och om och om igen. Jag har den där underbara musiken, som fyller mitt sinne, att tacka, från musikspelarens hörlurar som spelar i mina öron.

Om de opumpade däcken vore en ädelsten, vore den trasiga, alldeles för höga växeln ett blodsband och det skeva, icke åtsittande styret – plikten som kallar. Då vore den ljuva musiken i mina öron alla de underbara vänner som troget finns vid min sida, väntandes och förstående, att deras tjej faktiskt trampar på (nog i sakta mak, men hon trampar på!) ..och en vacker dag så kommer hon att nå en verkstad där hennes cykel kan bytas ut till en annan, en helt ny

en tandemcykel

Den ska vi trampa på tillsammans!