Isabellas blogg

15 november 2009 kl. 22:18

En struktur
speciellt mönster
rutiner
inom ramar

En hel värld sin öppnar sig
när jag hör ljuden
musiken som strömmar ur mina högtalare
innan dess
är jag ingenting

Vi borde ta hand om varandra mer
ta hand
ta i hand
ta tag i
i saker
i oss
i varandra

Kontakt
det var länge sedan
men ändå inte
jag glömmer
utan att inte minnas

Varje gång vi berörs
rörs vid
vidrörs av någon
känns det som på nytt
fastän vi alla känt
känner
när det ligger en tanke bakom

Jag vill inte ge någon dåligt samvete
vad nu än ett samvete är
vad vi nu än har ett samvete för
för att vi ska känna efter när vi gjort något fel
vad än som är fel?
varför vi nu än gör fel?
men det är ändå upp till var och ens samvete att avgöra
vad som ska kännas
eller inte känns
ta ett eget ansvar
det är vårt egna ansvar

Det finns en definitiv skillnad på insikt, dåligt samvete och handling
vad det än handlar om
så är det tanken som räknas
medan sanningen är vad vi gör den till
vad vi gör
vad gör vi?
vad gör du?

Jag gör ingenting
förutom att tänka
när det inte är min uppgift

Konkret:
Det finns val vi alla gör
kan göra
vi kan välja
med den fria viljan
hur vi än gör så är det vad vi valt vad vi själva valt att göra
vårt eget val

Det är skillnad på anledning och ursäkt
det finns ingen ursäkt för bra vänskap
och ingen anledning för en dålig
jag tycker inte att vår vänskap var en hemlighet
för det är det enda löftet du inte kunnat hålla
vänskapen
värderingar
de är så individuella
vi var så överens
fånigt överens
larvligt olika

Det är fan inte mitt fel
inte ditt heller
säkert

Jag läste lite poesi för en nyfunnen själ
en vågad
väl invägd?
i vilket fall så vägde vi situationer, personer
det var ett år sedan och fortfarande finns det bara en person
precis som jag redan då skrev i mina texter
en person på a
första bokstaven i alfabetet
första personen för mig
som både talar och handlar
tänker och gör
allmänbildning om livsuppfattning
det är ingen allmän inbillning
bara min Albin

dessa ordvalsar
vi älskar dem!

15 november 2009 kl. 22:31

beakta
bevara
betrakta
befara
beundra
beklaga
besvara
beblanda
beskära
befrukta
behålla
bemanna
belasta

bella

5 november 2009 kl. 21:07

Mumsfillibabba
Mummesfillebubbla
Mumma
Mamma

Mallgroda
Moppsmutta
Mästermusen
Mullmacka
Mackadamm
Mallala
Mmm
Maharatta

Va?

1 november 2009 kl. 22:10

Loppan
femtiotusen svenska kronor
pff

Gapa
svälj

Ät skit!

Ta ingen skit!

Hur gick det här till? Hur kan man bli väckt ur en dröm som inte ens existerat? Skilja på fantasi och verklighet. Vädurstabbe igen och igen och igen. Jag blir så trött på, att trampas på, stampas på, sparkas på. Suck.

Nagga lite i kanten
kantstött?
sött
sött kontra salt
surt
besk smak i min mun

Sluta tänk
börja tänk
sluta fråga
finn svaret
finns i sjön

När drömmen blir verklighet,
när verkligheten blir en dröm
mardröm.

Hej igen
vad sägs om en uppföljning?

Ibland blir det korvstoppning
hjärnkontor kontra hjärterum
öppensinnighet
vidsynthet
invecklade utvecklande tankar
kontra
en avstängningsknapp
finns ens en sådan?

Självkontroll ut i fingertopparna
när självkontrollen dras till sin yttersta spets
vad tar man sig till då?

Den dagen vi tillåter oss själva att lägga den där kontrollen åt sidan, tillåter oss själva att förlora oss ett slag. En vinnande förlust. Då är det ingen förlust.

Det är först när man har kontroll, när man KAN släppa den, kontrollen. Ett stilla kontrollbehov, av att i slutet släppa kontrollen, våga visa, styrkan i att våga visa sig skör.

Korvstoppningen är nu slut
på den informativa biten
och försökstiden har gått ut
returpack
jatack?

Låt mig berätta en sak för eder
Det var en gång en två
det märktes inte så väl
men “plötsligt händer det”
när man minst anar
man anar det
så är det

en kryptikers underbarn blottar sina isolerade mjukdelar
hårdvara?
sade jag två?

Det finns väl liknelser mellan allt
som en dator
och man
en robot
robotman
funnyman (haha!)
mjukvara kontra hårdvara
FUCK!

Fanns det någon tanke med det hela
med något
tankens kraft
och det är tanken som räknas

En bild säger mer än tusen ord
jag såg
det var nog inte min mening
men det var en mening med det
eller?
inte min mening
påtvingat
oönskat
krystad stämning
hej då hej då

För alla äro vi icke lika!

En grå himmel
en känsla
uttråkad

Vad är skillnaden på fyra plus tre
och sju

Detta ständigt tuggande
tuggummi
ett sug

Vad är skillnaden på en av fyra
det är precis vad skillnaden är
suck

Vad är skillnaden på fyra veckor
och en månad
mindre
så vad blir det inatt
sju eller sex
fyra plus tre
eller något helt annat

Det hade kunnat vara annorlunda
eller inte
egentligen

Jag får helt enkelt nöja mig med mina psykadeliska drömmar
nattetid
och dagtid

Nöjd? Vad tror du?

Jag tar dagen som den kommer
annars kommer dagen att ta mig

Jag kunde haft en sämre vecka, helt klart.

Gör en anteckning
en notis
det kan du skriva upp

En minnesanteckning
i mitt hjärnkontor

Sail away 😉

Det är lätt att glömma bort hur mycket våra nära och kära faktiskt betyder för oss. Vardagens stress och prestationer gör att man lätt tar saker och individer för givet.

Det finns alltid tid att stanna upp och känna efter, det handlar bara om att våga bromsa de där första stegen.. Att ge en eller ett par minuter om dagen till den/de man verkligen håller kär är någonting som alla har tid och råd med. Det gör så mycket!

Det är inte alltid det stora som vi behöver mest. Lite gör mycket.

Ta hand om er och era kära!

Tisdagskväll. Sommar. Jag sitter stationerad på ett tak. Lyssnar på livespelningen mitt över gatan. Det kunde blåst mindre.

Solen står lågt på himlen, går snart ned bakom husen. Människor överallt i vår lilla trästad. Trivs. Staden vi alla drömmer om, i hemlighet.

Pulsen, nyförälskelsen, förälskad på nytt i den lilla staden som sover. Just vaknat. Trär luvan över huvudet, burrar upp sjalen, en lätt rysning av kylan som biter sig genom mina kläder.

Applåder, mer musik, fler låtar.

Takpoesi på ballen. Balkongen som så kärt ligger i så mångas hjärtan. I mitt hjärta. Vi kunde fylla den med så mycket kärlek. Om vi kunde. Vi kan. Vi ska. Sällan har jag längtat efter den så starkt. Samtidigt stilla. En stilla väntan. Funnen.

Publiksång. Publikkör. Handklapp och åter är artist och åskådare ett. Stämningen smittar av sig. Sprider sig rätt över gatan. Till taket där jag sitter stationerad på en barstol, hängandes över räcket. Delar värmen.

Tar på mig ytterligare en tröja. Luva över mitt huvud. Effekten av när kyla och värme slår emot varandra. Möttes. En dag. Imorgon.

Luftelement som vi kallar dig. Du och jag på vår balkong. En dag i juli. Ljuvlig. Instrumental poesi når mina öron från andra sidan gatan. Blåsinstrument. Luftinstrument. Du.

En stilla solnedgång som skyms aningen av en molnklädd himmel. En naken fantasi. Påklädd. Påklätt.

Hej kära ni
du
nu

kul

Min semester på två veckor
är nu över
har just börjat
fortsätter i en evighet

Bella
fick skrivkramp
har börjat fatta mig själv
fatta pennan
uttrycker mig med penna på ett papper
med papper och penna
ärligt talat
uppriktigt uttryckt
rent ut sagt

Stor gäsp!
Tillbaka efter semestern

Om en vecka
Puss vännen..

Som tusen kyssar
alla mina sinnen.

Sunt runt förnuft

Jag kunde
för alltid
men det skall du ej veta
så skall det förbli

Jag bara ler.

Ännu en underbar afton nalkas,
efter en dag med skymtar av solens värmande strålar.
Ett glas socialiserande vin
Kylan börjar lägga sig i luften
och så även de mörka molnen på himlakroppen.
Ett starkt sug efter
av vad jag fått smaka dessa dagar,
fått smak för
börjar bli allt mer påtagligt.

Slog mig ned vid ett vanligt
vänligt
träd
så länge

Du är bra. Bakom dig.

Jag mår bra
du mår inte bra
jag kunde må bättre

Vi vore bra om vi inte vore som alla andra..

Wow
vet inte
bara wow
Lust
lustigt
fantisera
filosofera
konversera.

Töntigt hög puls
det är sanning

Punkt

Åh min lilla skatt – utan dig vore jag inte hel..

Bildtext: Loppan och jag krumiluttar på ängen (10 maj 2009)

Om allt och ingenting i en enda organiserad röra
om mig
om dig
om allt och ingenting i en enda oorganiserad reda

Enkelt svar: Sällskapssjuk

Puss och kram ::)