Isabellas blogg

Vad gör jag en dag som denna? Njuter av att vara utsövd, invand och utvald att känna mig tillfreds. En smidig tanke som lent hostas upp i en filmjölkskräkning. Efter en len natt av andra saker, mjuka tankar i en vass omgivning. Ingenting blev som det skulle.

Ta ingenting personligt när jag inte gör någonting.

Min väns vän är också min vän, men det finns vänners vänner som inte borde få kalla sig vänner. Missbrukar vänskapliga handlingar som mynnar ut i en misstro, hos mig.

Därför bryr jag mig inte om dig, eller dig i sig. För har någon ens tänkt på att det går att beröra utan att röra, eller röra utan att beröra. Reflektera, plantera en puss, på min kind. Tack för inatt!

Ingenting stör mig, inte ens det. Inte ens de där pipen. Det där påklistrade ansiktsuttrycket eller påtvingade bakåtkrökta ryggen som påverkas till en onaturlig rörelse, åt sidan, förhindra honom att förföra, förklara, förfärlig insikt om att drömmen inte ens är sann. En sann insikt..

Ingenting stör mig, inte ens den mest inköpte i det dyra om en rikare vardag. Grattis till han, hon, dem som bidrar med ännu en värdesak till sina allt annat än fattiga samlingar.

En sann lögn om ett rikare liv. Vad är egentligen rikedom?

Sålt smöret och tappat pengarna. Vem sade att det var kört..(?) Smält smöret och förväxlat pengarna. Vem talar om möjligheter/omöjligheter. Du sade att smält smör går att steka i och att förväxlade pengar går att växla tillbaka, men där har du inte riktigt med hela sanningen. Lögnen är sann i det, men jag vill varken steka eller försöka rätta till någonting som blivit förväxlat. Det är inte steka jag vill, jag vill leva!

Jag har öppnat dörrarna till mitt nya livöver en dag, en natt, en gång, på
en gång frigjordes alla möjligheter, alla nödvändigheter som så länge har
täckts av en tjock dimma, avlägset, givit mig hintar, drömmar, men som varit
allt för långt bort.

Jag har inte känt mig själv. På flera år. Under ett par år har jag rest, en
lång färd, utan att röra mig en millimeter. Fast i den lilla staden. Fast i en
liten värld. Begränsad. Under denna tid har jag resonerat med mitt andra jag,
som då var mit överjag. Resonemang i mitt huvud, tankar, stoft, underligt. Vem
förstod? Inte jag..

Denna avlägsna känsla, som jag under hela tiden vetat varit min verklighet,
min möjlighet, min, jag, allt, men inte just då var det så. Det var så, men
ändå inte. Det var ju det där som jag sade om begränsning.

Men nu, eftersom det är nu, att leva i nuet.

I det här ögonblicket brinner allt. Brinner, iver, låga, höga, höga
förväntningar på låga förväntningar. En flummig tjej som gillar att skriva
texter och inte bry sig om vem som tolkar vad hon skriver.

Det finns bara två som inte känns självklara just i detta nu.

Därför fick de bara en mening. I detta. Eftersom jag inte funnit meningen
med dem i det andra. Glad över detta fyndiga som kom ur något jag inte räknat
med.

Ord betyder ingenting. Allting. Inte någonting.

Så.. Något lite är jag inte intresserad av. Allting är så mycket, att lite
inte skulle räcka. Du försvinner, jag är ledsen men du gör det. Konkuransen är
så hård, så stor, storslagen. Mitt är så stort, så storslaget. Jag växer, blir
ett monster i det lilla. Det stora i det lilla eller det lilla i det stora.

Anette! (här är dina rader, till dig) Du märker, markerar, menar vad du
säger och det gillar jag väldigt mycket. Dig gillar jag väldigt mycket. En
betydande roll och allt på ett simpelt bananskal.

Underdriven överdriven och utdriven. Underbarn och översittare.
Undervärderade utvärderingar som överrumplat underkastas i ett överfixerat
samhälle.

En överexponerad bild är för ljus och det kunde varit fallet. Jag kan inte
få nog av det. Trots att jag aldrig annars väljer det. Väljer bort det, rakt
av. Men i mig lever det fritt, vackert, ljuset.

En ljus text och ett ljust, förtjust, rus, i, överallt.

Jag älskar dig!! Du är allt för mig!! Du lämnar mig aldrig..

..för Du är JAG

den 9 november 2010 kl. 20:35

Tack för det lilla
det stora
allt litet
och större

Storleken har ingen betydelserelevansen i det lilla
minst lika stort
glöm att det är tanken som räknas
när livet är en handling
det går inte att köpa sig lycka
men kärleken har ändå ett pris

Men
om vi återgår till det förstaså utgör vi alla en del
för mig är vi lika viktiga
ni lika viktiga!

För mig är varje detalj
i det stora hela
viktig
och ni fyller alla en väsentlig kärlek i mitt liv
till mitt liv
för mig

Det här är mitt vis
ett sätt att uttrycka tacksamhet
värme

ett tack!

Varför? Varför går det inte? Varför kan jag inte? Varför varför varför?

Tvång, våld, övergrepp vill jag inte ska existera men misstron är större än kärleken. Kärleken är större än allt, för stor för oss? För stor för att få plats?

Vem platsar var om man inte platsar här, trivas eller misstrivas. Att anpassa sig eller att finna sig i, att vilja, att göra för att man gillar’t (sätter inte punkt här!)

Idag föll bitar på plats, de föll och lade sig och det bara blev och jag njöt för ett stund. För en stund i mitt liv blev det ordning och åtaganden som ställde saker till rätta.

Ändå var morgonen grå och kvällen lika så. Det är kväll nu. Jag orkar inte. Orkar inte att det inte går och att jag inte orkar.

Vet du vad, jag vet inte. Vet inte vad jag vet eller vad jag inte vet.

Jag orkar inte att jag inte orkar och orka vara trött på mig själv för det..

Var i hela friden är ni när jag behöver er !?!?

Jag orkar inte nu
hade en rad ord med meningar som bara väntade på att bli skriva
förblev bara tankar
innan
tappade (bort?) nyckeln
tappade minnet
glömde (bort!)
orkar inte!
Orkar inte nu!

Det tål att tänkas på
att tänkas tål
du
mig
jag
tål
dig
kanske
inte
vet
inte
orkar
inte
NU!
suck..

En destruktiv tanke
en motiverande vän
person
lärare
lär dig
lär mig
Lär mig!

Låt mig
vara
En låt
överlåtande av
övergripande
övergivande
övervinna
övergå
överskölja
och det sköljer över mig
över hela
mig

Sluta
jag orkar inte nu!

Det blev många bra bilder idag
taget
fångat
fångade men fortfarande fria
fången i ett omfång
sång
kanske räddar mig
tack yann
tårar sen
tiers then
tiers sen
tiersen
orkar
behöver nog inte säga mer..

Bildtext: Hon heter Niccolina och hon är fin (11 okt 2010)

I tisdags köpte jag en vän
vänskap går att köpas
man kan köpa allt
en vän också
Compadre
det gick
10 kr

puss ^^

En häst och en jag och en träningsdag – när vi hade en provmånad tillsammans.En skruttis i en hage i ett bakutsprång – när han börjat hitta tillbaka till livsgnistan.
Compadre, valack född 2004. Azteca, 154 cm i mankhöjd. Ägare: Isabella Hultgren

Jag är fursten i ditt liv
jag är en ny syn på sanningen

Jag är den nya verkligheten
precis som den som en gång grundats

Jag är den som förgyller min vardag
du kunde varit det med

Men nu är det bara vi
jag och jag

Det är vi mot världen och jag håller handen

..och tummarna!

Compadre. Åh, lilla Niccolina :’)

Hej!
Mitt namn är magkänslan och jag har ställt till det den senaste tiden
ställt till och från
ställt iordning
till rätta

Förstår du vad du har gjort?
Som alla andra gånger ledde du mig till det oförutsägbara
underbara

Vad som hände går inte att förklara..

När jag inte längre hade någon
hade jag plötsligt alla
Var tvungen att välja
Trots allt var det en enkel match
som skulle bli svårare
en blev två,
två blev en
blev en och en halv
eller kanske egentligen en halv och en halv

Nu tappade jag motivationen för text,
kände att det fanns viktigare saker att göra
Som att räkna matte typ (!?)
Hur många hästar har Isabella
egentligen?

^^

Ja, säg det
Om jag säger såhär, semestern blev inte riktigt som jag hade tänkt den
Jag suddar ut, tar tillbaka, tvekar och går slutligen vidare.
I vilka banor?
Ja..

Herr & fru stration
allt barnar iväg, min semester lika så
Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig och nu står jag här som ett fån mitt i smeten, smetar och smetar.

Jag vill
mycket
jag vet
lite

Ovisshet
det att inte veta

Jag återkommer
när jag vet

Hej då

Jag äter äpplen och päron i tärning
de har brunats
jag äter dem inte längre
de smakade inte
en sur persika
var är Jessica?
och ett besk plommon

jag lyssnar på kaffefilter med två s istället för t

Allt slår i takt men jag tappar takten
allt är i otakt och jag är intakt
otaktsamt (?)
När det är otacksamt att komma i otakt
eller vara intakt

Att skriva ned sina drömmar födde en god dag
att smälta en god dag födde en müsli
fröer att så
“hur ska det gå?”
så två
så blir de som gå
i uppfyllesle inte lika få
se så
ta tag i dig och må!

ett par mellanslag och jag tror jag blir nöjd
fast det var en lögn som jag inte tror på

jag slängde just de där lapparna
det här gör min nervös
vilken känsla var vilken?
hur länge kunde de bestå
vilken är det och vad är det jag söker?
vilken utveckling föder den andra
jag befinner mig i någonting jag inte finner mig i
fann en fan
hej då

Jag ska strukturera upp mitt liv, långsiktiga mål.
Det där regnet gav mig en hel del trots allt, inte bara blöta strumpor.

De där orden, våta av regnet. Alla ord i en fuktig hög, omöjliga att utskilja. Som om de flugit omkring, gömt sig, inte velat bli fångade, inte kunnat. Som om de blev tagna, på plats. Nu är det dags att låta dem torka, för att sedan sortera upp. Livet.

Precis om jag beskrev det för dig och mig. Känslan av att någonting är i behov av att rensas. Rensa luften. Den där känslan av att luften är full av spänningar, som innan ett åskväder. När åskvädret väl kommer känns det både skrämmande och skönt, få utlopp för alla sina känslor. När det är över är allt helt stilla, solen letar sig fram där mitt ibland molnen.

Precis så.

Här sitter jag med regnets alla ord, som all pollen vid kanten av alla vägar. Gul, blöt och fast. Nu har jag tagit fast orden, fått fatt i motivationen. Omvandlat den där energin.

Snart vännen ska jag åter sprudla, jag behövde bara de där orden först.

Tack! Än en gång 🙂

Be right back!

Under mitt paraply y y, bella bella 😉

Härliga sommarsol
kontra ett blött regn

Jag tar gärna och fäller ihop mitt paraply för sakens skull
för säkerhetskull
för att kunna få känna det blöta, främst i min hårbotten
kallt det kalla mot min hud
alla levande droppar
som livet
som mig
tacken blev en samling
allt på en gång i pannan
allt på en gång

Tanken slog mig
igår
och idag
och i förrgår också förresten
regnet, musiken, takten, instrument
toner av livet

När slutar man tvivla
när börjar man?
När vet man att man faktiskt funnit sig själv och inte någon annan
sig själv genom någon annan
eller någon annan i sig själv
När vet man?

Allt slog mig
verkligen
verkligheten
framtiden
presens och futurum
och dessa två tillsammans

En sommar och en tjej
med dig
jag tror jag ska skriva det där brevet till henne
till mig
för mig

Det känns alltid så mycket bättre i efterhand
vare sig det var ett tragiskt eller underbart minne
så känns det alltid så mycket bättre sedan

Främmande att livet kan kännas så passivt och sprudlande på samma gång
hur känslan kan vara så vilsen och självklar
så säker och osäker
definitivt och diffus

Äh, det kändes som om orden skulle flöda precis lika så som regnvädret just nu gör på marken utanför. Men hur kunde jag tro att något invecklat kunde bli utvecklat i något självklart..

Någonting säger mig att jag borde lära mig uttala definitionen av det definitiva i det här sammanhanget. Bubbla på, och bubbla det där vattnet till ett bubbelbad. Virvla och viska vackra saker i mitt vatten, frys in utan att frysa ut men håll dig varm.

Blås ut ljuset, men håll det brinnande. Jag såg den där lågan tändas på nytt åter och åter igen. Jag minns inte om det bara var en dröm. Det behöver inte vara så bara. Blås ut, andas in. Ironiskt nog är det precis vad det här handlar om.

Jag försöker, jag gör det. Men ibland tvivlar bara för att det inte gäller mig. Jag hatar att behöva säga det men jag älskar att.. För första ordet hatar jag någonting, men det är inte hat.

Den känsla som infinner sig i mig när jag tappar orden är den mest exakta definitionen av det mest definitiva jag kan känna just nu. Jag vet inte ens om den meningen hade något som helst korrekt i sig mer än budskapet om förvirring. Bra, i sådant fall, för det var en gång..

Vad är det första spontana som du kommer att tänka på, som du vill berätta för mig? Varför tror du att just det kom till dig? Vad var det bästa med det du just berättade? Varför? Vad var det sämsta?

När tror du att den där texten blir klar, fullständig, något så när?
Jag tar en dag i taget utan att egentligen ha tålamod till en enda. En blir två blir tre och tänk. Tänk! Sluta gnäll..

:/

den 18 maj 2010 kl. 10:35

Ibland kommer jag bara helt enkelt av mig
i all enkelhet men det försvårar mest en fortsättning
Planen var att ta tag i det
sluta finna ursäkter som jag själv alltid klagar friskt på
Du är sjuk!

Det finns inget vi
det finns inget du
det finns
Ett vi och det är du och jag i alla lägen

Oförståelsen tär
kärleken skär
djupa sår i dig
vare sig du tror att du var hård av sten
eller håller allt på en armlängds avstånd
så skär den dig
djupt
du kommer inte undan!

Jag är här för att påbörja något nytt
ta upp något gammalt
läka
nyttja
njuta
Idag ska jag ge mig sjutton på det första!

den 7 maj 2010 kl. 21:55

Repa skivan..

Jag har seriöst ingen häst längre, slog det mig

Trots allt!

Suck..

Schh

Tig!

Snart syns vi

Vi syns

Det syns

Synligt

Synd