Isabellas blogg

Kontraster, på vad livet väljer att göra med oss. Vad vi väljer att göra av varandra, med varandra..

Mellanmjölk: (uttal: mäll-ann-mjöllk) Är ett smeknamn på en person som är i en sk. gråzon. En mellanmjölksvärld där vissa personer befinner sig som väljer att inte ta ställning till saker.

Exempel: Bella skriver “Slut på mellanmjölk” i sin statusrad på facebook.

Vi komma, vi komma från Mellanmjölkens land,
på räkmacka vi glider tillsammans hand i hand.
Så fula och usla, för alla som vi svek,
helt blinda trots ögon och världsbilden på sned!

Jag vill inte ta en kaka
jag vill ha en kaka
ta tillbaka min kaka
kakan
Karin

Vi vet alla hur kort livet kan vara, hur väl vi ska ta tillvara på allt och uppskatta varandra. Ändå krävs det mirakel eller tragedier för somliga av oss att vakna upp..

Jag känner inte att jag tar saker för givet, eller kastar bort viktiga saker för annat obetydligt. Jag försöker visa uppskattning och ge kärlek.. ändå känner jag nu, när tragedin slog mig rätt över käften, fick mig att tappa både mitt fotfäste och verklighetsuppfattning på en och samma gång, tappa mig på tårar, kom på mig själv, att ta dig för givet, att du alltid skulle finnas här, som du alltid har gjort, och alltid skulle göra, något annat tillhörde inte min verklighet.. men nu.

Känslan av att ena sekunden krypa ihop i ett hörn i soffan, frusen, skälvande, med smak av salt på min hud, i min mun, trillar du ner för mina kinder, i form av tårar.. och i andra sekunden – förnekar jag allt. Du finns, och visst finns du – men i den kropp som vi alla såg dig genom, minns dig i, lärde känna dig som, får vi acceptera som ett minne blott!

Men du lever här och nu, skrattande precis så fånigt som vi alltid gjorde tillsammans. Ler.. Håller tillbaka den smärta som detta orsakar, för jag orkar inte släppa på allt, tar det lite i taget, en tår i sänder, en dag, en stund, ett tu tre.. Hålla andan, orka le, tänka tillbaka, för att tillslut inte orka hålla, ihop, ta det där djupa andetaget och samtidigt tappa. Tappas på av vad salta tårar heter, innebär..

Kaaaarin!! (skriker!) <3

Lilla Kakan, min Karin, din Karin, vår Karin! Ordet “varför” kommer självklart ständigt klinga i våra huvuden för all evig framtid..

DET GÅR VERKLIGEN INTE ATT FÖRSTÅ!!

Kära Karin! Älskade vännen! Underbara helt jävla förbannade fina duu, det finns ingen död!!

Tack för vårt fina oss, det “vi” som var du och jag och som jag fått dela så mycket lycka och glädje med. Precis som vi senast talade om, så har vi verkligen enbart glada minnen ihop, vilket verkligen känns som ett privilegie, något så sällsynt – som du!

Jävla skit! “Dö ung, bli ett vackert lik” – när den förbannade klyschan blev till verklighet..

Man kan inte både äta kakan och ha den kvar.. orden kunde aldrig vara mer talande än nu :'(

..och vem fan gav dig rätten att göra dem till verklighet! *så ledsen*

Jag är definitivt kär i hösten, det har jag insett sedan den anlänt i år. Mörker, kyla och regn tillsammans med färg och uppfriskande vindar!

Det öppnar mitt sinne, tankeverksamhet, levende.

Med hösten blir jag ett och inte två, hel och inte kluven. En härlig känsla, som att hitta hem och inte behöva sakna något. Kreativiteten blir än större och att uttrycka sig i ord, bild, minspel, gester, dans och rörelser..

En oerhört stor och viktig insikt.

Känslor, upplevelser och uppfattningar.

Var rädd om ditt sinne
ibland blir det fullt och då får det faktiskt inte plats mer!

Om det verkligen hade funnits en skuldbank vore jag miljonär!

Bara anledningar att skylla på, skyla sig med..

Konsten att vara snäll, eller att åtminstone bry sig.. så lite som att visa någon en smula respekt.

Historien om den riktiga vännen som inte hälsar på sin vän i fängelset utan sitter där tillsammans med han eller henne – ett slående exempel på att tänka till lite extra istället för att lura sig själv.

Empati !

Ibland vill man bara inte erkänna för sig själv att det är för bra för att vara sant!

Kom igen nu tillit tillit tillit, tro tro tro, styrka styrka styrka!!

Tro på det här och tro på vad? Tro på dig själv – känn tillit! Du påverkas inte av andra människor som inte handlar med hjärtat mot dig. Du har rätt till att ljuga för att säga att du mår bra, för att säga att du tror på dig själv! Lögnen är sanning och sanningen är lögn!

Aldrig förr har jag känt min egen kropp skaka loss som nu. Jag kan inte kontrollera det. Kan inte hjälpa eller förhindra det. Gråten i halsen och KLUMP på samma gång. När hade jag en klump i halsen senast, minns ej?! Minns ej..

Men nu känns det, fan vad det käns. Varför påverkas jag när jag egentligen bara är så förbannad att jag kunnat göra något väldigt otrevligt, men jag gör det inte. Jag sväljer, och sväljer och sväljer för att försöka svälja bort den där klumpen i halsen som växer sig större och större!!

JAG FÖRTJÄNAR INTE DET HÄR!!! Fan..

Börja inte gråta, det är folk här. Folk du inte känner.. som egentligen inte spelar någon roll men jag vill bara gråta, skrika.

HHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!

Äntligen kom jag upp på det där berget som jag varit på väg uppför ett bra tag nu. Genom svett och tårar i denna eviga uppförsbacke som aldrig verkade ta slut – och nu står jag här! Utsikten är underbart vacker, möjligheterna mitt framför mig och det syns inget slut på det.

Det blev en sen morgon och en sen kväll, men det är dags att vända på struntsaker och njuta av det goda istället. Det goda som smakar bäst när man låter det vara och förbli istället för att äta upp saker, spotta dem ur sig eller vad nu annars man kan tänkas göra med strunt eller gott strunt. Gott är det och god natt 🙂

Nu är batterierna laddade, äntligen, var länge sedan jag kände mig såhär mör och skön och underbart uppfylld i min kropp. Lite svett eller/och smuts blandat med gårdagens parfym luktar gott tillsammans och den där sugande känslan i magen från följderna av alkoholförtärandets i all sin glans, gör bara helgen längre än den egentligen är, känslan längre än den egentligen är.

Ett samtal för lite, ett för mycket och en saknad efter någonting som jag trodde att jag skulle få sakna men som inte gjorde någon större skillnad för mig än den medvetenhet som nu talar till mig.

Bekräftat är att det finns där, känslan av och på, för och över. Kanske skulle man (jag?) tala klarspråk någongång utan att fumla eller/och skämmas över det. Förverkliga verkligheten och sedan i nästa sekund fly bort från den. Så påtagligt avsides att förvirringen är defakto.

Nya ord, tankar, frågor, åhh..

Lusten att se, röra, så påtagligt att man nästan kan ta på känslan. Så påtagligt avlägset att nuet blivit dået och på så vis förenas de till min samling av livserfarenhet.

Jag drömde inatt. Drömde och drömmen slog in, för när jag vaknade fortsatte drömmen ända till det att jag kom hem och insåg att drömmen var verklighet, verklig, underlig känsla, uppskattning, ensamhet i all sin glans, jag och hästarna, våghalsiga beslut och en fartfylld skrittur tillsammans med en vän som valde att lyssna på mig, för att jag lyssnade på honom, magkänslan, vi-känslan och ni-känslan.

Tack för att!

Ibland saknar man det man trodde att man hade..
..och ibland saknar man det man trodde att man inte hade.

Tänkvärda ord från en tänkvärd person <3

Ibland känns livet sådär hopplöst,
hopplöst och hoppfullt på samma gång.
Mister man en står det tusen åter,
som man säger.
Men det vill jag inte tro,
så lättsamt

långsamt

långsint
Fyra dagar av mitt liv har varit några av de bästa i mitt liv
Fyra dagar av vänskap med den jag inte ens talar samma språk som
förstår utan att tala
intuitivt

Det är dags att jorda sig

som jag sagt förr
som kommer desto förr
typ nu

Ta plats utan att ta plats
Fråga utan att undra
utan att bry sig
Men skit i det då!

Avundas,
beundras.
Egentligen inget av dem, men jag skulle vilja
ha
va
göra
ställa saker till rätta
ordna

Jag ska!

Ibland får man vara ledsen
besviken
vilsen och lite borta
Ibland vill man bara låta sig vara
låta mig vara
utan att någon tittar på

Slut för idag
TACK för idag!

Vi alla vet, undrar och frågar oss själva saker som vi redan har svar på. Vem var det som började?

Känslan av att inte veta vem som ger, tar emot av andra eller mig själv. Borde vi sitta ned, andas ut och sedan in. Känna efter hur det faktiskt egentligen känns. Vad som egentligen känns. Vem som känns. Vem som känner vad. Jag vet inte vilken känsla som är min.

Frustration kontra välbefinnande. En jordad tillvaro, närvaro till det fasta, med mål att sikta högt. Egentligen är det här bara ett evigt ordbajseri som försöker sortera upp allt det som snurrar.

Välkommen år 2011, jag gav inget löfte till mig, du gav inget till mig. Jag vill dock mycket, men vad spelar vilja för roll. Stor. Vilja är en vision om en framtid, att leva är nu och att göra är att färdas in i framtiden.

Om vi lever i nuet, vågar känna, erkänna, vara. Känna viljan, ta emot den, uppleva den och förvalta den. Göra det vi vill nu, så följer vi vårt hjärta i en jordad tillvaro in i framtiden.

Min tanke år 2011. Att jorda sig. Vem sade diska, städa och alla de andra plikter som vi åtar oss genom att förtjäna ett hem. Balansera upp sitt hem, sin jordningsplats, för att kunna färdas framåt, tillbaka, och fram igen utan några större svårigheter.

Strukturera upp sin vardag. Förvalta, förmedla, föröka kärlekens energier. Rör på dig, var en del av det stora, det lilla, det som vi alla är, som vi alla vet, undrar och frågas oss själva om men som vi redan har svar på. Vem var det som började?

Jag. Nu.

En tanke
två
en tanke
miljoner

* Frustration
vill våldsamt kämpa emot
ta kampen
slå

* Minnen som lagt sig till i grunden
vilar i frid
de vaknar nu till liv
som en båt fylld av minnen seglandes i horisonten
i mig
på mitt hav
på mitt lager av salta tårar

* Känslan
som om jag skulle falla ihop
på knä
i en hög på golvet
den där känslan
av att aldrig kunna sluta gråta

* Brännande sympatitårar rinner nedför mina kinder

för alltid
och så på fredag
också på fredag