Isabellas blogg

1. Talför/ytligt charmig
Ordförråd, ler mycket, komplimanger, smickra,

2. Grandiositet
De anser sig stå över alla andra, förtjänar mer, älskar sig själva, stå över alla lagar utom sina egna

3. Saknar ånger och skuldkänslor
De kan spela ångefulla när det passar dem men det stämmer aldrig in på deras handlingar. Att skada andra människor bekommer dem inte, det spelar ingen roll om det är deras värsta fiende eller egen avkomma.

4. Bristande empatisk förmåga
Han vet att du känner någonting men han kan inte själv känna, så det berör honom inte. Det gör det enklare att misshandla/bedra.

5. Patologisk lögnaktig
Att ljuga är som att andas, det kräver ingen ansträngning alls. Blir han avslöjad med en lögn generas han inget utan vänder på en femöring och hävdar att det har han aldrig sagt, det var bara ett missförstånd. De ljuger till och med när det inte finns någon skäl för det, eftersom det är underhållande att dupera andra.

6. Bedräglig/manipulativ
Läser av människors svagheter på ett kusligt enkelt sätt och vänder snart dessa svagheter emot sitt offer i syfte att bedra och lura. Likgiltlig inför andra känslor vilket gör honom till en driven manipulatör. Tar risker och gör det svårt för oss att tro att vi blir lurade.

7. Flackt känsloliv
Deras känslor finns egentligen inte där. Ingen rädsla, ingen skräck, ingen oro, ingen ånger, ingenting. Den emetionella fattigdomen är total! Abservera dock att psykopaten spelar dessa känslor

8. Impulsiv
Lever i nuet, ingen planering för framtiden. Impuls att äta, så äter de. De ägnar ingen tid år att väga fördelar mot nackdelar, konsekvensanalyser existerar inte. Att misshandla någon på öppen gata förstår de inte är uppenbart, de med säms impulsförmåga sitter i fängelse.

9. Bristande kontroll över sitt beteende
Trots att de utsätter omgivning för fruktansvärda övergrepp är de själva mycket lättstötta. Minsta feltramp eller förflugen kommentar som uppfattas som en provokation kan utlösa ett våldsamt raserianfall. Antingen våldsam eller verbal spya. Ilskan försvinner omedelbart efteråt, som en på och av-knapp.

10. Behov av spänning/blir lätt uttråkad
Behöver sina dopaminkickar, allt för spänningens skull.

11. Ansvarslös
Betala skulder, betala underhåll för sina barn, skydda sig vid tillfälligt sex, han bryr sig inte.

12. Tidiga beteendeproblem
Avvikelser redan före 12 års ålder, våld mot andra barn/djur, skäla och ljuga bekymmerslöst. Tidiga sexuella erfarenheter.

13. Asocialt beteende i vuxen ålder
Bryr sig inte om samhällets normer, reglerna gäller inte honom då de begränsar.

14. Parasiterande livsstil
Anser att hans förträfflighet gör att han står över alla andra och betalar gärna inte för sig, struntar i förfallodatum, alltid glömt plånboken, lånar pengar utan att betala tillbaka. Ofta hos kronofogden.

15. Promiskuitet
Många och snabba sexuella kontakter, ständig otrohet, spännande. Hur mycket kan han komma undan med.

16. Saknar långsiktiga mål
Lever man i nuet behövs ingen långsiktig plan, planerar inget. Nomad som byter partner och jobb lite som det faller sig. Målet är att leva på andras bekostnad, vilket sker från stund till stund.

17. Tar inte ansvar för sina handlingar
Vad han än har gjort som kommer han aldrig att erkänna det. Det spelar ingen roll om han blev filmad vid tillfället. Han har alltid någon att skylla på. Även om han förstår att han gjort fel så utser han en annan syndabock. Det kan till och med roa honom att sätta dit någon annan för det han gjort.

18. Ungdomsbrottslighet
Mycket vanligt förekommande. Visar sig ofta redan via 10 års ålder.

19. Överträdelse av villkorad frigivning
Straff biter inte, de reagerar inte på vanliga hot om påföljder eftersom de saknar konsekvenstänkande.

20. Kriminell mångsidighet
Mångsidig i olagligheter, nyfiken och prövar allt.

Poängsystem, beroende på hur grav störning.

Inga tecken på narsisism = noll poäng
Vissa tecken på narsisism = en poäng
Ofta/vanligt narsisism = två poäng

Maximal poäng 40

Redan vid 15 – 20 poäng, stor anledning till vaksamhet.
30 eller över (!!!)

För egen del, desto fler punkter som kan prickas av av dig själv/partner är desto värre för omgivningen.

Psykiskt sjuka är inte samma sak.

Bipolär sjukdom och svåra depressioner kan också omfatta psykotiska symptom.

Skillnad på personlighetsstörning eller psykisk störning/sjukdom.

Han upplever sig inte vara sjuk och mår i själva verket toppen och anser sig själv vara mentalt stabil. Dock kan han spela sjuk om det kan gagna hans syften.

Skillnaden mellan dig och honom är att du har moral, spärrar. Känner i hela kroppen vad som är rätt och fel. Du bryr dig om andra och du vill inte skada dem i din omgivning. Råkar du göra det kommer du må dåligt över det. Det gör dig mänsklig!

Han påverkas inte av din ånger och att du blir ställd på bar backe..
Han är en varg som vill ha ett får, han tar det! Vem bryr sig?!

Håller dig kär
av allt vi lär

Inte där!
Menar du såhär?
När?

Vi båda ansvar bär
misstro dig ej klär
det bara tär
låt oss inte bi misär

Allt ska vara värt
hållas kärt
bli lärt
inte tärt

Snälla rara
sluta upp
att förtära
dig själv
genom hårda ord
inte bättre än min vassa ton

Välj
varje dag
som är en given dag
i ditt liv
din stund
på denna jord
begränsat med tid
obegränsat med möjligheter

Sluta slösa som om vi har all tid i världen
bara för oss
det är bara din existens
låt din själ växa

Låt det vara värt det!
Snälla sluta!
Fortsätt!
Börja!
Förbättra!

Aldrig att förringa är att försöka förstå
missförstånd är oskyldiga
misstron, inte alls så
alltså
inte alls

Vad som ger
vad som tar
vem som helst
utom jag

Hela livet handlar om att lära känna sig själv
och inte andra
Du lär känna dig själv genom andra
Läs av deras reaktion
i förhållande till din interaktion
men när misstron tar rodret
är det bäst att passa sig
pass på
akta dig för att inte försöka förstå

Jag vet
skillnaden
väl
nyfikenhet
GER
är att vara (synonym)
vetgirig, frågvis, forskande, undrande, intresserad, vaken
Misstänksamhet i form av misstro
TAR
är att vara (synonym)
misstrogen, tvivlande, skeptisk, klentrogen, svartsjuk, full av misstankar

Vi vet alla vart vi är på väg
mot att dö
Men vart vi ska i livet
har ingen aning om
vart vi är på väg
bara vart vi är
nu
och se’n?
tills dess
tro

Misstro är livslustens värsta fiende och utan reserverade platser tränger den sig på
HÅRT
Kommer aldrig att kunna ta bort det fina som är
VÅRT

Jag väntar inte, jag lever här och nu. Jag ursäktas inte, det var där och då.
Lärdom, sälldom, tänk om.
Kärlek, särlek, lärlek, köttstek.

Acceptans & tillit
acceptans & tillit

Vem är du? Den jag är.
Vem vill du vara? Det jag lär.
Lär dig leva. Inte riktigt så.
Men vad fan gör du? Oj, förlåt då.

Vem är det du är då? De erfarenheter jag bär.
Är det den du vill vara? Kalla mig självkär.
Hur lever du idag? Jag tassar på tå.
Varför då?
Självinsiktens domedag.. med huvudet i det blå.

Vem tror du att du är?
Vad är det jag har gjort?
Jag orkar inte det här.
För dig i vått och torrt.
Sanningen trycker sig på.
Åh, så välkommen hit.
Man ska aldrig sig för bröstet slå.
Lägg ner din falska skit.

Jag ser sällan på TV. Det vanliga utbudet intresserar mig inte. Vanliga riktade nyheter – aldrig i livet. För varför ska jag se på någonting som någon, som jag inte ens vet vem det är, har bestämt. Lagom hjärndödande för att hålla oss fogliga och följsamma. Formbara som vi är, anpassas vi in i den mall, som var tänkt för att få samhället att gå runt, på det sätt som de bestämt, de som inte vet vilka de är.

OCH sedan har vi den ännu icke utslitna klassikern, det vi alla önskar oss, nämligen fred på jorden.. och så länge det bara är en önskan, förblir det en sådan. För vad är egentligen fred? Motsatsen till krig!? Så vad är då egentligen krig? Kan vara rent fysiskt men också psykiskt? Ett yttre eller ett inre. Alla våra inre krig med rösten som bara existerar i vårt eget huvud. Märkligt eller hur? Hur dumma i huvudet låter vi inte? Vem pratar med sig själv? Men precis så skruvade är vi. Verkligen. Verkligheten. Normalitet. Fullt normalt och verkligt är det att vi är större än våra begränsade fysiska kroppar. De vi faktiskt är, är så mycket mer, eller mindre, som vår mentalitet gör oss. Låt oss växa! Tillsammans!

Nog för att det ju blev intressant men jag kom helt från TV-tittandet som jag ju började det här inlägget om, eftersom det var vad som födde inspirationen till kvällens skrivande. Kunskapskanalen, i all sin glans, med sina extraordinärt intressanta program om människokroppen och knoppen. Något som med värdighet fångar min fulla uppmärksamhet.

Ikväll handlade det om forskning på hundraåringar och lyckan. Googla gärna vidare om saken om ämnet intresserar. Mycket tänkvärda ord om livet. En dam på 117 år sade till reportern som tackade henne för att hon medverkat, att:

” Tacksamhet är också ett tecken på lycka! “

Så vackert!

Under tiden som eftertexten rullade visades en man som sade:

“
Svaret är; Njut av livet
Det finns ingen hemlighet!
“

Orden slår sig in i mitt hjärta med sådan kraft att jag känner mig berusad som av ett lyckorus.

När programmet sedan var slut befann jag mig i en känsla av eufori som lät mig ta emot ytterligare fantastiska budskap. Som egentligen var på skoj, och av ren tillfällighet när jag hoppade rakt in i en talangtävling på en annan kanal och en kraftfull sångerska i direktsändning just fått så mycket kärlek av juryn och programledaren frågar hur det känns. Hon säger:

“Jag vill typ gråta.. och skratta.. och dricka champagne!”

Genialiskt!!

Reflektioner på det?

Innan jag började titta på TV talade jag med min kompatibla hälft över telefon. Han berikar mitt liv. Innan dess tjänstgjorde jag på mitt utvecklande jobb. Det berikar också mitt liv. I förmiddags lekte jag med mina älskade hästar. De precis som allt annat berikar mitt liv <3

..och det är fantastiskt vad vår kärlek till livet speglar hur vi mår. Vilken sinnestämning vi är i, vilken mängd självrespekt vi visar, hur mycket tillit vi har och hur mycket tacksamhet vi känner.

För bara några månader sedan, närmare bestämt i slutet av år 2017, hade jag flera störmoment som jag inte då förstod påverkade mig så starkt negativt. Människor, jobb, minnen, uppfattningen om min kropp, m.m. som lät mig dräneras på dyrbar energi. Jag sade till mig själv, vilket också var sant, att jag aldrig mått så bra som jag gjorde då, och så sant som det var lät jag höja mina energier och eftersom det vi sänder ut är vad vi får tillbaka fanns det möjlighet att forma fram än mer kärlek i mitt liv.

Idag har jag uppnått det bästa jag som jag kan vara och jag är den lyckligaste jag som varit. Nu!

Åter till basen. För lite informativa tankar.

Stress.. och synonymer till det:
överansträngning, påfrestning, spänning, nervositet, oro, jäkt, hets, press.

Ikväll, helt omedvetet, bytte jag ut min fysiska träning mot psykiskt träning.
Mental träning. Synonymer till det?

Positiv och negativ stress. Bygger upp och bryter ned. Träning, är vi överens om, är lika med “bli bättre på”. Allt träning som är bra, stärker. Så stress ska vara någonting positivt. Välj själv, för det är bara du som är du och vet bäst vad som är bra för just dig.

Men generellt mår vi alla bra av att inte skada. Tänk på dig själv. Du kan inte älska någon annan förrän du älskar dig själv. Ät inte djur. Var snäll. Ta hand om jorden, naturen, varandra. Var positiv. Förbli positiv. Det du sänder ut får du tillbaka. Vad säger du till dig själv? Om andra? Vad säger du om andra, till dig själv? Vad säger du till andra, om dig själv?

Om du hade en aning om vilken skada du gör. Vilken nytta du skulle kunna göra! Hur bra du kan må. Vilken lycka du kan uppnå. Skulle du inte vilja det då? Inte så. Prata inte i negationer. Uppmana istället till vad du istället önskar. Önska är mäktigt. Men att se till att det verkligen blir är än mäktigare. Må styrkan vara med dig. Mig!

Vi har det inom oss. Om vi bara visste.. och vi vet. Men är allt för upptagna av att lyssna på nyheterna.

Godnatt!

Redan från början av vår skapelse i livet är vi någonting uppbyggt av andra. Från två andra människor blir vi till och därefter är det hela tiden den direkta påverkan från andra, på oss, som gör dem till dem vi blir, är. Vilka är vi? Idag!

Tillsammans går vi vidare, vidgar våra vyer, breddar våra perspektiv, skapar oss någonting som vi tror är vår egna uppfattning. Vad tycker vi? Egentligen!

Vidare går vi tillsammans, mot sydligare breddgrader, sökande efter det som ska föreställa vårt liv, önskar finna det någonting som vi egentligen bara kan finna inom oss själva. Vilka drömmar stannar av? Inom oss!

Jag insåg att den jag blivit är på grund av yttre åverkan, av allt som hänt och påverkat.

Innan man blivit medveten om att man har fler än ett val finns där inget mer än ett. Det medvetna kan räkna ut det, medan det undermedvetna enbart grundar sig i en känsla. Så beroende på vilken känsla du känner styrs du hela tiden av denna, så länge du inte blir fri. Medveten. Upphör med att vara omedveten om att du när som helst kan ändra den, vem du är. Den du vill vara är den du egentligen är, utan påverkan av yttre åverkan. Välj det bästa instrumentet för uppgiften, slipa med det finaste sandpappret om du vill ha en slät yta.

Rätt och slätt. Det går lätt när inget motstånd finns. Släpp taget och ta emot gåvan som du är given. Ur energi är du kommen och ur energi ska du för alltid bli. Att vara! Lycka är att vara. Lycka är att finnas till.

Jag är fortfarande på första kapitlet i boken “Tänk dig fri” och orden stränger sig djupare in i mitt undermedvetna för varje dag som går. Veckorna stöttar mig framåt och tiden håller mig i handen.

Jag är en person som verkligen älskar bra citat. Det är oftast en eller ett par meningar fulla av komprimerad insikt. Favoriten just nu är: “Det jag trodde var jag var egentligen bara en period i mitt liv”

Hur orkar du? Hur orkar jag? Hur orkar vi? Det gjorde vi inte så allt upphörde att vara. Men ändå fortsatte livet som vanligt. Allt går vidare. Naturens lagar visar inte dig någon hänsyn när du behöver ta paus. Det känns som tiden står still, men allt går. Utom det som var. För det var då och inte nu. Nu är det för sista gången sagt över allt som hänt. Dags att se framåt utan att mista tillfällen som ges. Här. Inte där.

Tacksamhet. Mitt nya favoritord är livsberikande!

Jag har lärt mig min läxa och har egentligen ingenting att tillägga..

Text kopierad ur min fysiska dagbok, 29 december 2017:

Det är faktiskt himla läskigt att ha träffat en så underbar människa i mitt liv. Helt plötsligt blir jag sårbar på ett helt nytt sätt. Det här är någonting som jag aldrig tidigare har fått uppleva – jämlikt utbyte!

Plötsligt är jag nybörjare på mig själv, det jag gör och hur jag upplevs. Snart är det nytt år och jag ägnar de sista dagarna av år 2017 till att bejaka en mjukare framtoning av mig själv. Svårt? Njae, men jag inser hur galet omedveten jag är om vissa av mina sidor. Hur taktlös och okänslig jag kan ses och upplevas av stackars dig som vänligt lyssnar på mitt pladder..

Att se sig själv. Mig själv!

Plötsligt slogs jag av en känsla av att vilja gråta och bryta ihop men jag hejdade mig tvärt i sällskapet eftersom känslan kändes så djupt rotad inom mig själv. Efter att ha sårat dig genom min tanklöshet så kan jag inte försätta dig i en situation där “du får trösta mig” för det känns bara egotrippat. Kom karaktär! Håll din disciplin!

Jag får verkligen möta en känsla av medvetenhet i att inte vara odödlig. Precis som så tydligt beskrivs i boken jag just nu läser “Vägen till lycka” skriven 1962, är det döden som gör livet på jorden så betydelsefullt och kraftfullt i alla dess detaljer, eftersom det är tidsbestämt.

Jag tänker inte acceptera “rädslan av att mista”
utan istället njuta av “tacksamheten för att få”.

Vi vet ingenting om vår angivna tid på jordelivet, så därför ska vi känna tacksamhet istället för rädsla!

OCH – jag är så tacksam för det här jag får uppleva. Det är skönt och behagligt med kärlek men det gör ont att såra.

Lärdom: Smärta är bra, för en gångs skull orsakad av mig själv. Vilket är påverkbart. Jag kan bara ändra mig själv. Bli medveten och ta smärtan som en lärare till att bli en bättre människa. Njut på vägen, i vardagen, på den här tiden på jorden!

När jag läser föregående inlägg och inser att jag redan hade glömt bort att jag skrivit det.

Jag trodde att jag tänkt skriva men avstått för att känslan var för hipe:ad och för tidigt att säga något om.

För att nu sitta på min fortsatta resa stenhög av mina egna måbra-hormoner.

Fast de är inte bara mina eftersom jag valt att välja delad glädje då det är dubbel glädje.

Att må bra tillsammans känns ju så mycket bättre eftersom man får chansen att höja varandras energier till en nivå utöver sin egen förmåga.

Energisk balans som lugnar, stimmar upp och förlänger den känsla jag saknat av att vara danshög.

Jag visste inte att jag saknat detta eftersom jag längtat efter någonting jag aldrig upplevt.

Tron försätter berg och drömmen om karma har slagit in.

Ta lärdom av ditt förflutna, önska dig innerligt om framtiden medan du njuter av nuet och innan du vet ordet av har någonting fantastiskt oväntat inträffat, fullträffat. Så himla nice!

Det att skynda långsamt i att ta sig tid att leva här och nu!

att * 🙂

Själens spegel skvallrar så fint att till och med rädsla blir vacker. Om den bakomliggande känslan är så stark kan man till och med dra sig för att se personen i ögonen. Viljestyrka, känslostorm. Beslutsamhet, disciplin. Spärrad. Tacksam. Skönt!

Dagens insikt:

Energitjuvar. Tar för att de inte inser hur de får andra att känna sig illa till mods. När man hör sig själv börja snäsa av dem har vi en tydlig indikation på att någonting är fel. Du mår inte bra. Inte de heller. Eller jo kanske gör de det, men i sådant fall på din bekostnad. För om du konfronterar dem kommer du att stöta på motstånd. För vem vill inse att man är en energitjuv. Förnekelse in i det sista och du får bara snällt lära dig att så är det. Räkna inte med att bli bemött så som du själv försökt bemöta.

När energin tar slut, se till att inte du tar slut!

Ironiskt nog fick jag häromdagen ett meddelande från en otippad person som önskade att hen hade lika mycket energi/ork som jag verkade ha. Hen hade läst mina senaste “inspirations”-inlägg och uppfattat det så. Vilket var helt korrekt. För jag känner mig så stark när jag är stark.

Men vad man lätt missar via inlägg på nätet är att det finns sämre dagar också. För alla. För vi är alla så lika i våra olikheter.

Idag blev en dag då jag fått ta konsekvenserna av mitt mörka förflutna. Som nästan ingen vet, har jag bränt ut mig själv i relationer, vilket lett till att om jag hamnar i en liknande situation som tidigare bränt ut mig, räcker det med så lite för att jag ska bryta ihop fullständigt. Idag blev en sådan dag.

Jag vet inte om det är positivt eller negativt att jag återigen i mitt liv lyckats behärska mig och stoppa tårarna innan de bränner hotande bakom ögonlocken. För tillfället känns det skönt. Men jag väntar i princip på att känslan ska brista.

När personer som inte känner till detta “bråkar” på mig. För det känns så. Är det ändå okej. Det är en känsla som inte slår så hårt för det blir bara en påminnelse och jag får chansen att stå upp för mig istället för att göra om samma misstag.

Men när personen känner mig så väl så att hen till och med är det som utlöste katastrofen, fick bägaren att rinna över, elden att utplåna allt och slutligen lågan att slockna. Då känns det mer. Betydligt mer. Stressnivån går upp till max med hjärtklappning och allt det där som bara är att googla på för att ni ska kunna få lite mer information om tillståndet.

När du vet. Ändå gör. Frånsäger dig ansvaret. Skyller ifrån dig och gör allt det som du själv säger att man inte gör mot någon. Synnerligen inte mot mig. Då tappar man allt. Jag. Då tappar jag allt.

Två på en dag. Idag. Helt slut. Helt slut och färdig och tom och full och HELT trasig i den del av mig som försöker så att vara en bra människa.

När det enda man vill är att ha lite förståelse.

Endast utbrända verkar kunna förstå detta.

Ändå stötande jag andra innan jag själv drabbades. Ändå behandlade jag andra som jag själv hade velat bli behandlad, då. Det där med att byta fokuspunkt, från sig själv och sina problem. För att det faktiskt finns andra här i världen än DU!

OCH nu sitter jag själv, i den situation där jag förstår känslan av att inte ha orken att kunna göra någonting annat än för sig själv. Mig själv. Styrkan som försvagades. Rena energier. Smuts i systemet. Orkeslös.

Vad är en tjänst värd när det enda man önskar sig är att bara slippa behöva ta eventuella “diskussionen”, konsekvenserna, eller vad det än är.

När man inte har någon energi kvar spelar det ingen roll hur mycket energitjuvarna försöker ta. Det enda ni gör är att slå. Varenda ord slår som en smäll på käften, en spark i magen eller ren terror i själen.

Välj dina ord och din inställning väl innan du i efterhand gjort dig skyldig till att ha tömt någons själ.. och skyller ifrån dig.

Jag tycker verkligen om dig,
det gör jag verkligen.
Men märkligt nog verkar jag tycka mer om
dig
när jag hör den där musiken
som fyller mig med känslan av “romantisk komedi” och jag inser då plötsligt hur jag kanske varit kär i känslan
och inte dig(?)
i drömmen istället för verkligheten.

För i verkligheten är jag skurken
den du bråkar och skäller på
fast egentligen är det jag som bråkar och skäller på dig
för att du får mig att känna mig dålig
sämre
inte tillräckligt bra
inte som jag förtjänar
önskar
vill.. (!!)

Du tror aldrig på mig
för att du inte tror på dig själv
och visst behandlar vi andra som oss själva.
Den förlängning av oss själva som nog många inte vill kännas vid
Sanningens stund
då rättvisan skall skipas
då du inte längre kan vara den du tror att du är utan den du faktiskt bevisligen är
genom att göra som du gör
för handlingarna är starkare än ord
och utan symmetri med det vi säger och det vi gör är den definitiva obalansen ett faktum
pinsamt synlig
naket avslöjande
och ensam står vi med våra sämsta sidor utan någon att skylla dem på.

När jag senast stormade ut genom den där dörren
slängde mig in i bilen
och för en sekund tvekandes
startade motorn och åkte raka vägen därifrån,
det var
då jag verkligen förstod hur illa jag gjort mig själv som inte förstod bättre.

Jag ville inte “ge upp”
för det var så det kändes
allt så overkligt verkligt och sant
och skulle jag ge mig av fick jag känslan av att jag gav upp att försöka förstå.

Nu med perspektiv
förstår jag att jag var förblindad av tanken
inbillningen av den där romantiska komedin

danskär och avdomnad
känslomässigt handlingsförlamad

apatisk i min alldeles egna romantiska tragedi

Nu har jag vaknat
på avstånd
kapabel att se
känna
förstå

Nu är det bara att fortsätta leva utan att försöka förstå
för försöka duger inte
antingen så är det
eller inte
antingen förstår man
eller inte
Jag förstår att jag inte visste bättre
men det gör jag nu

Tack
jag behövde verkligen den där kallduschen
Vakna med en kalldusch
Klarvaken!

Att följa nya vägar som visar sig mitt framför en är viktigt att göra. En lärdom rikare. Starkare. Mer målmedveten. Säker på vad jag vill. Mer klarsynt. Följer min tillit och tar mig snabbt loss från saker som tar mer energi än de ger. Aldrig fastna. Större lust till livet. Snabbare omdömesförmåga. Klarare självrespekt.

Vi ska komma ihåg att det alltid är lättare att hjälpa andra med deras problem än att hjälpa sig själv med sina egna. Därför tar jag ständigt ett steg i rätt riktning mot att aldrig låta det bli mina – problem. Desto mer du trasslar in dig i någonting desto rörigare blir det, precis så självklart som det låter. Det att skilja på vardagsrutiner, förhållningssätt mot sin omgivning och även andras, hur man förhåller sig till varandra, hur väl man vill någon och såklart sig själv. Hur väl man behandlar andra och så igen sig själv. Hur väl man ser andra och behöver jag ens skriva sig själv.

I förhållande till.

Varför kan jag klaga på mig själv så hårt när det gäller saker jag inte kan, samtidigt som jag inte riktigt ser vilken fantastisk begåvning jag har i andra saker. Ta till vara på dig själv och det du möter i livet.

Min gåva, som just nyss kom att bli väldigt tydlig för mig, är hur väl jag kan kan stå utanför min fysiska kropp. En mental styrka uppbyggd av nedbrytande erfarenheter. Det handlar bara om hur vi ser på saker. Ordet förnuft kom just nyss att få en ny betydelse för mig när jag ett efter ett lägger till ord av stor betydelse i en typ av lista.

Det har alltid varit “tillit”. Sedan har vi “förståelsen” som jag så starkt hållit kär, men förståelse betyder inte mycket utan “acceptans”. Så därför är detta det ord som kom att betyda så mycket för mig för ett tag sedan. Den starka känsla och även tillit som föds ur acceptans är mäktigare än jag någonsin har kunnat tro. Senaste tillskottet i denna lilla mycket betydelsefulla skara är just “förnuft” som jag närmast vill beskriva som visdom i praxis.

Allt är relativt och jag är hög på morfin! (solklar överdrift men jag går på smärtstillande och känner helt klart av en märkbar påverkan i kroppen)

Särskilt trevligt är det när man får utrymme att lära känna sig själv
särskiljt

Åtskilda gånger sammansvetsade över saker som skiljer oss åt
åtskiljda

nu
tillfälligt
ingen tillfällighet att

Meningsskiljaktigheter
osårbara i felaktiga påståenden
märkbart påverkad
spårbart
osynligt

Någon sade
jag citerar:
“Den jag trodde jag var, var i själva verket bara en period i mitt liv”
Passande
Skicka vidare!

Nu är det dags
och det har det varit länge
att visa sig själv hänsyn
med uppsyn
utan synvilla
min egen skyldighet
nu
då
för alltid

Känn ingen press
andningsövningar förespråkas
Behåll ditt lugn
och fokus kommer till dig
oväntat välkommet

Nu är rätt tid för allt
eftersom det inte finns någonting annat än det vi har
här
och nu

Att handskas med irriterande ogräs kan göra det svårt att komma åt själva roten av problemet..

Med andra ord så behöver du vända din uppmärksamhet inåt
Fråga dig själv om du verkligen handlar med kärlek och bara kärlek(?)

Sanningen är den att kärleken övervinner allt,
och gör det inte det så var det helt enkelt inte kärlek.

Det var det jag som skrev
och det blir vad jag numera
hädanefter
komma att leva efter

Jag saknar ord men spyr ut mig stavelser ändå. Någonting triggar mig något fruktansvärt utan att jag förstår varför. Det är händelser i livet som dessa som utvecklar, utan att man vet varför eller till vilken nytta. Men i slutet har de alltid lärt en mycket. Det är jag och min Sill på Blädingevägen 14 och vi försöker hålla oss flytande i vår lilla bubbla. Expandera och väx, som människa, individ.

Orkar inte. Men det behövs inte för livet rullar på ändå. Sjukt jobbigt att känna energin sippra ut, likt läckor i självaste själen. Just nu är det HÄR OCH NU. Närvaro. Fantastiskt intensivt när lyckan intar första plats, sjukt intensivt när den där jobbiga känslan tränger sig på.

Lyckorus just nu är allt här som jordar mig. Hästarna på vila. Hemma på prio ett. On, off, on, off. Jag känner mig som ett levande praktexempel av glappkontakt.

Jag ÄLSKAR mitt nya hemma, med min Siilas. Men lika underbar som den känslan känns är det fruktansvärt när den andra delen av verkligheten knackar på dörren. Plötsligt drabbas jag av en enorm inombords panikångestattack. Det känns ju minst sagt att jag är levande då, men det är inget liv värt det.