Blog Image

Isabellas blogg

facebook.

Gilla och följ bloggen på facebook: http://www.facebook.com/bellandband

Förtvivlan

2016 Posted on Tue, May 10, 2016 23:55:55

Jag orkar
Jag orkar
Jag orkar

Ge mig styrka och mod
tro och hopp

Styr mig in på den väg som är menad på mig, för utveckling, för det jag saknar
Hjälp mig igenom svårigheter och stärk mig i kampen mot mina svagheter
Låt oss tala lugnt, långsamt och genomtänkt

Jag försöker förstå meningen med låg självkänsla
Jag är rak och ärlig, försöker vara ödmjuk och empatisk
ibland orkar jag inte bära upp mer än mig själv
ikväll orkade jag inte mer
ikväll orkade jag inte med mina egna känslor
ens
heller
skälvande skrik, det är min röst, ordet:
snälla
Snälla sluta!!!

Gråt
tårar
hjärtskärande
förtvivlan

Det jag möter,
är det svartsjuka?

Jag menar ingenting illa,
jag blir anklagad ur oskyldiga handlingar
en kommentar
rätt eller fel
finns inget av dessa två
men ikväll kände jag ingen ork till att bråka om saken
första personen jag kom på som kunde vara vaken i natten
var den personen
som inte fick vara
som icke är
men som blir
fel
i dina ögon
allting handlar om hur man ser det
ur vems ögon
i dina är det mesta fel
med dig
med mig
med oss?
och alla andra?

När jag än en gång tappar hoppet och öses över av förtvivlan känns allt hopplöst

Nu är det dags att andas lugnt, ta det lugnt, sova lugnt, prata lugnt. Lugn!

Lugn, ingen panik har gjort någon klokare.. eller?

Ovan inlägg är nattens mantra,
en boost till mig själv när jag upplever förtvivlan



Det att slitas mellan hopp & förtvivlan

2016 Posted on Thu, May 05, 2016 20:10:09

Rubriken talar för sig själv..



Ett halvår senare..

2016 Posted on Tue, March 22, 2016 22:11:47

Känns det sådär förunderligt förvånansvärt bra, om jag jämför, vilket man inte ska göra, men jag gör det, med mig själv, det är då det är okej.

Har ni hört talas om mirakel? Sådant händer hela tiden, det är vad många kallar vardag. Mirakel var dag är vad varje dag ska räknas som, om vi vore lika stora som vi var små i denna gigantiska värld. Vilken världsbild har du? Har jag givit dig? Någon annorlunda?

Vad tror du på? Vem tror du på? Viktigast är att du har dig själv att lita på. Vad är ditt bästa du? Vem får dig att bli? Intressanta tankar som gavs mig under en helg full av hästinspiration, flätas samman med livskunskap, ett djup av någon som kan uppfattas ytlig men varför döma någon efter det man inte känner till. Sluta le hånfullt, himla med ögonen, himmel så töntigt jag tror jag dör en liten pinsamhetsdöd för att du själv uppenbarligen inte ser ditt riktiga jag när du ser dig själv i spegeln. Öppna ögonen och lär dig av det som ännu inte varit, lär av andra så slipper du själv göra misstagen.

Det underfundiga med en bok, du är inte klok, förrän du blivit det, kommer varken på posten eller i ett paket flingor, läs dig vis – naturligtvisabella 😉

Det var allt för idag, ikväll, lite inspirerad av (?) *Hm, tänker efter..* Efter, precis som det låter, är inte före, som det borde, vara, det att tänka efter före, innan men ändå kommer jag faktiskt inte på vad som fick mig att slå mig ned här vid datorn och skriva ned tankarna. Kanske är det de, tankarna som kom, mer medvetet, ökad medvetenhet – spännande. Av sig självt? Av mig själv, till dig, puss och godnatt!



Självkänsla. Nu!

2015 Posted on Wed, August 05, 2015 11:53:29

Jag vill inte känna såhär. Men snart har det sista sugits ur mig. När flera år tillsammans verkar vara på stadig nedräkning till att bli noll, känns det outhärdligt att slitas mellan hopp och förtvivlan, när allt i slutändan hänger på mig, fast ändå på dig..

Det är jag som ska orka, jag som inte längre orkar, jag som inte orkar orka och desto mer jag tänker på det desto mindre vill jag tänka på det.

Allt på en gång och allt känns verkligen som ett enda stort kaos. Jag känner mig så orkeslös och hjälplös, tröstlös och meningslös. Livet har sällan gjort sig såhär mäktigt genom att verkligen bevisa sin storhet, genom att styra med järnhand och det är bara för mig att gilla läget. Men trots att det känns så, så är det ändå jag som gör mina val, det är jag som bestämmer och det är just det som just nu känns så fruktansvärt jobbigt att jag inte vet vad jag varken ska välja eller ta vägen.

Det var länge sedan jag skrev ett blogginlägg för reflektionerna och mitt meditativa tillstånd infinner sig nu för tiden allt oftare i det vardagliga livet. Just nu känns dock det tillståndet extremt avlägset och jag vet varken ut eller in. Tiden står still och ändå går den. Jag har liksom kommit till den gränsen att jag inte ens orkar tänka på det, för när jag gör det får jag panik. Ångesten, den som har varit så långt bort kom och knackade på min dörr och helt plötsligt kan jag inte minnas hur det var utan den.

Jag känner inte att jag kan skilja på alla känslor just nu. Jag får inte det stöd jag verkligen skulle behöva. Varför sitter jag här, här, just nu? Klarar mig själv? Får klara mig själv, tydligen.

Tag dig samman! Pulsen trycker i bakhuvudet och jag har ingenting att plocka ordning på, för att ta mig samman. Problemet är att jag inte förstår, känner skillnad, vet, vet vad jag ska kunna, vet inte alltså.

Håll ihop.. äsch jag förstår inte ens innebörden av de orden. Jag orkar så lite att jag inte ens orkar skriva klart eller avsluta på något vis som känns meningsfullt. För vad är meningen med detta?



Det att hålla ihop när allt faller

2015 Posted on Mon, February 16, 2015 17:39:24

Totalt hjälplös. Känslan av att allt hänger på dig, när du inte har någonting att säga till om. Det där om att allt ska ske av en mening, känns just nu aningens avlägset. Långsökt. Ej konstruktivt. Ingen att anklaga. Situationen ansvarar oansvarigt över hur det blev. Ingen att skylla. Man skyller sig själv. Jag får nog skylla sig själv utan att det är mitt fel.

Idag orkar jag inte, hålla ihop. Imorgon, tar jag nya tag. Ikväll tar jag några timmar av.. Tillåter mig tacksamt att vara svag, för en gångs skull. Det var länge sedan jag grät. Det var länge sedan mina ögon fylldes av så mycket tårar innan det rinner över, så jag inte ser, vad jag ser. Skulle se. Blicka tillbaka. Se framåt. Titta inåt. På dig själv. Varför blev det såhär? Hur blev det såhär? Tiden. Känd för att läka alla sår.

Han vill, försöker. Jag gråter. Inte speciellt konstruktivt det heller. Var. Dåtid. Var -någonstans? Gick vilse, i känslan.

Stänger av en stund och pluggar istället in hörlurarna, med vår dansmusik, i öronen. Lyssna och minns, varför saker och ting sker. Vilken mening som hör till vad. Ändå får jag inte ihop anledningen till..

Varför faller allt, isär, när jag bryter ihop.
Saknar personen, en kär, som får mig att hålla ihop.



Klarsynt vidsynthet!

2015 Posted on Tue, February 10, 2015 13:07:52

Snusar på din kudde. Luktar gott. Luktar du. Med typ ett helt land emellan oss känns det fysiskt rent tomt. En fantastisk känsla att sakna mannen jag älskar som älskar mig tillbaka. Den exakta drömvärld som, just precis, bara finns i ens drömmar, finns på riktigt. Tiden har både gått snabbt och långsamt. Jag reflekterar och värderar allt från olika händelser, till människor, även deras värderingar, värderas.

Jag känner mig tom och full på samma gång. Fulländad men ändå alltid med så mycket mer utrymme att fylla på med visdom. Läser, illustrerar, målar världen i rosa, målar inte upp någon falsk bild av någon utan ser istället allt, mer klart, mer självklart, mer rättvist, ser vad jag ser, vad som är.

Planen som inte blev som någon trodde, skulle bli. Jag klagar inte en sekund, mer än på lite småsaker som handlar om banala vardagspynt som inte passar in, där, i vardagen. För min, vår, vardag, vårdag(?), skall vara en sådan med guldkant!



Utsikt med insikt

2015 Posted on Mon, February 09, 2015 22:33:11

Jag tycker verkligen det är jättemysigt att ni läser min blogg, men ärligt talat så trodde jag faktiskt inte att det skulle ske, mer, efter att de första missuppfattningarna, kring x antal inlägg, uppkom. Krånglade till det. För er. Inte för oss. För, för oss krånglar ingen till, så vidare vi inte känner för att krångla till oss lite, för en stund. För skojs skull. Kul krångel (!?)

Men hörni. Om ni ändå inte kan hålla er borta, så passa på att öppna upp och utvidga ert inre. Den inre visdom som jag tidigare skrivit om, som vi människor kan påverka, utveckla, inveckla, förgöra och förstöra. Så välj istället att förbättra det som är du, när du önskar något av någon annan. För, du kan inte förvänta dig någonting, av någon annan, som du själv inte är, har, gör. Säg mig, dig!

Jag skriver ingenting, om någonting, som ni kan veta eller tro. Ana kan vi alla, men ni har ingen aning om det, som verkligen är. Eftersom ni inte är, där. Allt känns ganska sär i det här. Alla vi ansvar bär, över vad vi lär, och när. En smula det tär, så tur för mig att jag är, så förbaskat kär.

Nej, men allvarligt. Snälla, kom igen! Vi älskar alla samma person så varför inte bara ta ödet som det kommer och acceptera hur livet ter sig. Vi ska vara där vi är, göra det vi gör, möta de vi möter och det finns lika många sätt som människor här i världen – så välj och vraka och se till att du får och ge det bästa av dig. När jag var liten fick jag lära mig att dela lika. Nu vet inte jag vad er pappa (eller mamma!) lärde er när ni var små, men oavsett vad så borde ju vi ha mer gemensamt, rent åldersmässigt, än vissa andra, lite mycket äldre (jag nämner inga namn!) Vi BORDE.. Nu kunde inte jag välja, för känslorna valde åt mig, hur mycket vi än stretade emot, så är det som det är och vad fanns det då att göra, annat än att ge sig hän och acceptera det faktum att kärlek uppstod.

Men ni ska veta en sak, och det vill jag verkligen att ni ska veta, och jag önskar att ni förstår. Med vad jag än skriver, skriver jag det av och med kärlek, insikt, ibland humor, det är min alldeles egna energiautomat som bara blir vad som blir och än en gång nämner jag det där, som är som det ska, för att livet blev som det är, nu. Jag ogillar att bli fördömd. För om ni valt att inte lära känna mig så undvik gärna att skapa er en uppfattning som skapats ur egna illusioner. Tycker det känns tråkigt, och orättvist, nu när jag tänker på det. Hur som helst. Jag hoppas, att ni mår bra.

Annars tänker jag inte på det, detta, allt som känns lite mindre roligt, mer än att när jag tänker på er så koncentrerar jag mig på att skicka över kärleksfulla tankar. Just eftersom ni är min älsklings älsklingar. Tänk på det..

Förresten så är jag ganska kul prick så skulle ni få för er att ändra er så är ni varmt välkomna in i mitt liv 🙂

Puss & kram från Bong, Sillen, C … och B



Be:rätta

2015 Posted on Wed, January 28, 2015 20:36:45

Häftigt egentligen. Häftigt förresten. Var det inte det ordet. Nej. Tufft. Tänker på dig. Och nej, då är det inte den dig som ni trott vid flera tillfällen. För bara för att jag skriver min älskade, eller liknande, finns det både manliga och kvinnliga vänner i mitt liv som också namnges på det viset. Har även katt, häst, släkt och andra hjärtliga själar omkring mig.

Nåväl. Nu var det inte det jag skulle skriva, berätta om. Jag vill bara tala om hur allt känns, bra, bättre, bäst. Mycket tack vare den DIG som ni tror. Älskar DIG 😉 Puss



Be:rest

2014 Posted on Sun, December 28, 2014 20:57:23

Ett smakprov på att inte vara hemma
men att känna in sig själv desto mer
möta det oförutsägbara
hålla tiderna som tågtrafiken lovat
skall vara
kommer att bli
i morgon vet vi ingenting
allting

Jag läste, eller rättare sagt lyssnade på, en bok för några månader sedan. Den inre och den yttre resan, den enas påverkan av den andra m.m.

Utanför passerar stad efter stad, där jag bodde, har levt, skapat något som var och nu inte är. Annorlunda känsla av att ha lämnat det förflutna bakom mig, för att leva i det som är nu och jag. Jag och nu. Nu du!

Jag reser mig upp, vänder mig om och ser, allt det som förföljer mig, i vitögat. Dags att växa upp, spänna av, slappna av, leva ut och leva av det som är.

Kärlekens energier.

Snart känner jag mig mer hemma där jag verkligen hör hemma än i det som förväntas vara mitt hem. Vårt är starkare än ert, mitt, sitt, ditt eller datt. Vad som än va’tt bryr jag mig inte ett skvatt för det är min katt, skatt.

Jag lyfter min hatt, för de som stod upp för – istället för de som satt!

Nu är det snart dags att kliva av, gå på, möta upp, upprätthålla den oordningen som blev. Nyskapande. Omedvetet medveten kreation.

För ordning,
är det nya oordning.



När igår känns som idag och idag som igår

2014 Posted on Wed, November 19, 2014 23:12:15

Medan jag återigen går igenom mitt förflutna, en gång till av alla gånger. Van vid att tänka igenom, före, under tiden, efter. Känslan av att vara eftertänksam innan saker sker och att där efter läsa det förflutnas manus innantill, lära mig det utantill ända till det är dags att släppa taget och gå vidare.

Kontrasten mellan att jag sitter och läser gamla dagböcker, skrivna för mer än 10 år sedan, författande om det förflutna, ej förslutna men i tanken de ibland förskjutna insikterna

OCH

..han som inte hunnit springa ifatt sig själv, sina tankar och känslor. Som överöses av förolämpningar och lovord om avståndstaganden av sitt eget kött och blod, för att han för första gången i sitt liv satt sig själv i första hand. Var finns då tacken för allt det han gjort, för alla andra, i alla år dessförinnan. Ingen kommer någonsin att tacka dig för det du gjorde när den dagen kommer då du upphör att göra det, så. Det upprör, dem, men du försöker bara rädda, dig. Björntjänster dig förgör, hör upp, innan det är du själv som upphör. Tar ansvar över dig själv och förhindra att du själv dör – uppför er och akta de du älskar!

För vad är egentligen kärlek när det mesta som spelas upp är rädslor, anklaganden, dömanden och avståndstaganden på grund av en annan människas aktiva val i dennes liv. Inget av det skadar någon, bara den, i tron, egotrippade, spegelvändning, sårar med vilje, för att straffa. Det tar precis så bra som ni hoppas och om det inte var er avsikt har ni ändå skadat honom för att han för första gången i sitt liv valt sig själv i första hand och tillåter sig att må bra.

När den tunga känslan av att bli utbytt, bortbytt genom otrohet som upprepats de senaste femton åren byts ut mot ovillkorlig kärlek och uppskattning, straffas av de sina som tycker sig veta i vilka avsikter de kan ursäkta sig bakom, i sina handlingar, med sina uttalanden, dömanden.

Livet är rättvist.. och kanske orättvist. I vilket fall som helst så tror jag ändå att vi möter det vi ska. Just nu sitter jag i en situation där jag mår bättre än jag någonsin kan minnas, med en person jag älskar högre än jag trodde var möjligt, som dessutom älskar mig lika högt tillbaka. Mitt i detta, istället för att försöka förstå vad det är och varför han möter sitt öde, ska jag vända frågan tillbaka till mig och försöka finnas där precis så som jag önskar att han fanns för mig. Tyvärr har jag väldigt svårt att förstå, eftersom känslan hela tiden blir inåtsluten apati. Min magkänsla skriker och/men jag vet inte ens vems känslor det är jag känner.

Frustration, inre krypningar av känslomässiga strypningar. Jag frågar när jag inte förstår och när jag inte förstår får jag bara skit för det jag frågar. Än mer frustration, når inte fram. Livet gav oss vänner i vårt hem som hjälper honom. Jag orkar inte gråta tårar som inte är mina, men jag mår så fruktansvärt dåligt av att se honom förlora sig själv i kampen om att ta reda på vem han verkligen är och vilka som finns där. Tillsammans, en, utan, två, ensam tvåsamhet och par i självständighet.

Livet ska vara rättvist, men så som ni gör nu är rätt ovist.

Mer kärleksfull energi till att allt detta blir som det ska och giv styrka till alla de tuffa beslut som kräver klar känslomässig närvaro!

<3



Du söker bråk, jag kräver dans!

2014 Posted on Wed, October 08, 2014 11:36:06

Människor är djur. Men djur är betydligt trevligare än människor. Tanken var, med uttrycket, nedvärderande, “att vara djurisk”, att man, rent praktiskt, beter sig som ett djur, alltså för sig eller rör sig som ett djur. Missuppfattningen om, för, hur ni kan bete er som djur, rent beteendemässigt, mentalt, befriat från den vyvidgande möjlighet som gavs oss som är människor, den mänskliga magiska hjärnkapaciteten. Synd! Det är ingen synd det vi gör, men det vore synd om det dör. OCH detta är delar kopierade ur en låttext som jag inte själv skrivit.

Ni förstår, det är inte enkelt att tolka en blogg, denna “blogg”, som en udda sak, behövs inte göras till ett sådant schabrak. Det är något som ska ligga på en hästrygg. För för dem som missat det har jag flyttat min häst två gånger denna sommaren. Jag skriver både på förhand, i efterhand och under tiden, som livet återspeglas, nyförälskar sig och vänder tvärt från det ena till det andra. Ingen anar och jag har ibland inte en aning om vad jag skrivit om till och från.

Översättning: J är lika med Jennie och mitt hjärta är min häst och min häst är mitt hjärta!

Allt sker av en mening och ibland är det inte meningen att andra känner sig sårade över saker som livet lade i ens händer. Det som händer är vad vi behöver och vi är vad vi tänker, kan välja vad att göra och blev givna förmågan att kunna få göra om och göra rätt.

Ingen är ute efter att göra någon annan illa, de enda vi gör illa, när vi behandlar någon annan på ett vis som inte uppskattas, är oss själva. Tänk om och tänk rätt. Alla utgår vi från vår egen sanning så kom ihåg att det du gör eller tänker om andra är det du gör dig själv.

Säg inte saker till dig själv som du inte skulle säga någon annan och säg inte någon annan något du inte skulle säga dig själv. Säg inte saker om dig själv eller någon annan som du inte vill ska vara. Sant. Sanningen är den att det bara är dig själv som du kan skada och det gör inget gott i att försöka göra någon annan illa heller.

Sjävskadebeteende är allt du gör både dig själv och andra som inte görs av kärlek. Tankens kraft är starkare än du tror och orden du säger blir i samma sekund som de uttalas, din lag. Fatta min hand och tappa din lag. Ingen har brutit mot någonting som inte får vara men vi gör bäst i att behandla varandra väl. Gör inte något värre än vad det är, för hur hemskt det än är, eller känns, så blir det inte bättre av att göra det sämre. Allt som kommer till dig möter du för att det är ditt och är det inte ditt så ta det inte till dig.

Lär av livet och gör dig inte mindre än du är. Sträck på dig och stå för vem du är, ingen eller någonting kan ändra på det så länge du står stadigt på jorden. Den som försöker slå omkull dig faller själv så om du upplever att det svajar är det för att du själv tappar balansen. Kanske är det just så, för att du själv, tappar balansen, för att du är själv, tagit avstånd, distanserat dig från det som höll dig, i balans. Vilka håller sig i dig och vad håller du i. Precis som i dansen så kan du inte skylla någon annan för att tappa din balans eftersom allt handlar om att du ska finna din egen. Är det någon som stör dig, rör dig, för dig, så se till att vidhålla din egen styrka. Räcker du inte till, så kom ihåg, och här citerar jag min far, för jag har en sådan, som duger precis som han är på alla sätt och vis, och han säger att, allt som inte dödar härdar.

Lägg dig ner, res dig upp, skärp dig och dansa med oss!

//www.youtube.com/embed/dVCpCPIjCtM



Påminnelse om att ha tillit

2014 Posted on Sun, September 14, 2014 15:29:58

Behåll. Jag orkar inte bråka!



Lika barn leka bäst!?

2014 Posted on Sat, August 23, 2014 22:54:46

Livet är för kort för att slösas bort på struntsaker
och personer som inte ser sitt eget värde i sig själva
vilket leder till att de inte ser dig för den du verkligen är
man kan nämligen inte älska någon annan förrän man älskar sig själv
tanken är en klyscha, men likväl en sanning

Den här helgen roar ni er

medan jag upplever storheten i riktig vänskap

känslan i mig, medan C rör sig, under mig

Tillsammans

står vi ensamma

enastående

mot de andra

och oss själva

starkast, svagast och lika som bär

Jag ser mig omkring och försöker föreställa mig framtiden så som jag förnimmar det förflutna. Det finns så mycket att skala av och så mycket att fylla på. Var befinner vi oss imorgon?

Inte ett ord. Lika bra. Lika barn leka bäst (?)

Förresten, så var det inte som du trodde. Trots att jag vet att du inte tror utan antar, men inte heller är det sanningen för egentligen så tänker du inte alls för din hjärna går på automatik. Ekorrhjulet fortsätter sin snurriga färd, stillastående i buren som vi kallar det, fångade i en fåfänga vi vägrar vakna upp från. Välkommen tillbaka, hem (?) eller det du trodde att du skulle känna dig hemma i, men ack tänk så fel du hade i din enslighet, ensamhet.

avskild från sig själv, isolerad i sin, för sig själv, fantastiska fantasivärld, välkommen tillbaka. Öde, ensam.

Den här helgen roar jag mig

medan ni tänker på annat

fantastiskt fantasifullt

förnekelsen räddar liv

ibland



Starkast är känslan

2014 Posted on Thu, August 21, 2014 00:32:38

Att leva ett liv som människa är verkligen att spela sig själv ett spratt
och hörs gör
ett gott skratt
från de andra
lättsamma
i den andra dimensionen

Tungsinta är vi istället på denna jord
förbundna med våra svagheter
gör oss starka genom den eviga reinkarnationen?

hur fungerar egentligen ett liv på jorden?
på riktigt på låtsas
på låtsas på riktigt
en definitionsfråga

När jag bortser från allt vad ögat kan se som vi människor byggt upp i en materialistisk värld, finns allt det riktiga kvar. Fokusera

Jag fastslår att starkast står vi ensamma, trots att vi aldrig kan göra oss mer än vi är, bättre än någon annan eller starkare än sig själv.

Men du gör mig bättre än jag någonsin kunnat ana, mer klarsynt och skärpt inför livets stora. Andra gör dig besviken, men det är ingen sanning, för du möter det du behöver och besvikelsen är ingen annans än din egen. Så vare sig det är du själv eller någon annan som gör dig någonting är det enbart ditt eget liv och dina egna känslor du kan göra någonting åt. Ibland gör man sig själv något genom någon annan, ibland gör man någon annan något genom sig själv.

Jag orkar inte höra på mitt eget gnäll så definitivt inte på ditt heller. Varför leva med någon man inte känner sig kompatibel med när man kan dela sin själ, sig själv med någon annan av liknande slag, typ, tanke, livsenergi.

Så vad du än tar dig för, gör dig själv en tjänst och skaffa dig ett liv!



Be: rörd

2014 Posted on Wed, August 06, 2014 11:04:51

Det är varken tanken eller orden som räknas. Det är handlingen. Förförd, förstörd, berörd!

//www.youtube.com/embed/HQpdR5kkrUQ



« PreviousNext »